När alla steg i utredningen är avklarade och du är godkänd som donator så är det sedan äntligen dags. Dagen som ni har väntat på. Operationsdagen!
Du kommer till sjukhuset för inskrivning en-två dagar innan själva operationen, detsamma gör mottagaren. Tiden före operationsdagen går ut på förberedelser, ytterligare provtagningar och samtal med läkare och personal. Du som donator ombeds också att skriva på papper där du intygar att du donerar av egen fri vilja, detta är en laglig förutsättning för att operationen ska kunna genomföras.
Det är ju egentligen två operationer som görs samtidigt – donationsoperationen och njurtransplantationen – i två olika operationssalar. Ingreppen sker i narkos, dvs ni kommer båda vara sövda, och operationerna tar ca tre-fyra timmar från sövning till väckning.
Efteråt får du ligga några timmar på uppvakningsavdelningen innan du flyttas tillbaka till transplantationsavdelningen. Redan samma dag eller dagen därpå får du hjälp att komma upp ur sängen och börja röra på dig.
Operationstekniker
Det finns två olika operationstekniker – titthålsteknik (laparoskopi) och öppen operation. I stort sett alla donatorsoperationer sker idag med titthålsteknik.
Titthålsteknik (laparoskopi)
Laparoskopisk operation vid njurdonation är det vanligaste, och har använts sedan 1998 vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Tre små snitt, cirka två centimeter långa, används för att föra in laparoskopet (rörkikare), med vilket man ser in i buken med, och de andra instrumenten som behövs. Det görs också ett fjärde snitt som är något längre, sex-tio centimeter, under naveln – det är genom detta snitt som njuren sedan plockas ut.
För att kirurgerna ska kunna se tydligare och kunna arbeta lättare, så fylls buken med gas, vilket innebär att smärtan efter en titthålsoperation mest sitter i nacke och axlar än i själva operationssåret – detta då gasen flyttar sig uppåt i kroppen innan den försvinner. Smärtan är inte långvarig, utan släpper efter något dygn.
Om det skulle uppstå en svår blödning så kan titthålsoperation akut behöva ändras till en öppen operation, vilket mycket sällan har behövt ske.
Öppen operation
Denna teknik började användas i Sverige i mitten av 1970-talet, och innebär helt enkelt att ett längre snitt görs – vågrätt ovanför naveln till fram till vänster eller höger revbensbåge, och njuren tas ut utan att man går genom bukhinnan. Denna öppna operationsteknik är förhållandevis skonsam jämfört med andra öppna operationer, och smärtan efteråt sitter mest i själva operationssåret.
Vilken teknik ska man välja?
Vanligast är titthålsoperation, men ibland kan olika omständigheter avgöra om den ena eller andra tekniken fungerar bättre – exempelvis anatomi, antal blodkärl till njurarna, njurarnas storlek, tidigare bukoperationer med mera. Skulle båda teknikerna vara möjliga så kan du som donator få välja vilken teknik du föredrar. Självklart behöver du inte ta detta beslut om du inte önskar, utan du kan överlåta det åt transplantationskirurgerna.
De två teknikerna är lika säkra, både för dig som donator och för mottagaren. En undersökning våren 2000 vid Transplantationscentrum visade att njurdonatorerna behövde något färre smärtstillande sprutor efter en titthålsoperation jämfört med de som gjort en öppen operation, och de upplevde också något mindre smärta de första veckorna. Vård-, sjukskrivning- och återhämtningstid efter operationen är desamma oavsett vilken teknik som använts.