Anders väntar på ny njure från sin fru

ANDERS OLSSON FRÅn Varberg transplanterades för 28 år sedan och fick en njure av en avliden, men nu behöver han en ny njure igen.

För 28 år sedan upptäckte Anders att han blev tröttare och tröttare för varje dag som gick och fick högt blodtryck. Och man undersökte honom hos läkare som konstaterade att njurfunktionen var nedsatt.

– Man mätte kreatininet och det blev lite sämre för varje år som gick fram till transplantationen, säger Anders.

Han fick en njure av en avliden person som Anders inte vet någonting om. Men är väldigt tacksam för hans eller hennes anhöriga som tillät organdonationen.

Nu väntar han på en ny njure eftersom värdet på kreatininet börjat röra sig uppåt. Hans fru har sagt ja till att donera en av sina njurar – något som inte var aktuellt vid förra transplantationen.

– Då hade vi ganska så små barn och då var det ju bra att hon fanns till om det behövdes något till barnen.

Hans fru är utredd och har fått godkänt av läkare, men det finns en riskbedömning som måste göras. Detta eftersom Anders är gammal och hans kropp måste kunna ta emot en ny frisk njure trots att hans kärl är gamla.

 

Publicerad i Sveriges Radio

Text och bild: Evelina Myrbäck och Richard Skoglund

Två års kö till njurtransplantation – Lotta fick njure av svägerskan

KÖN FÖR ATT FÅ en njurtransplantation i Västra Götaland är två år lång. Lotta Anner hade tur. Hon fick en njure av sin svägerska.

 

Lotta Anner från Upphärad fick sitt liv tillbaka efter att ha varit svårt sjuk i närmare femton år. Diagnosen njursvikt fick hon för fem år sedan.

– Jag blev pigg med en gång. Det är helt enkelt fantastiskt, säger Lotta Anner.

Per Lindner är verksamhetschef vid Transplantationscentrum i Göteborg. Han berättar att väntekön för njurtransplantation är två år lång. Det organ som patienter får vänta längst på i Sverige.

– Det genomförs runt 200 njurtransplantationer varje år, men bara ett par stycken av dessa kommer från levande donatorer, säger Per Lindner som är verksamhetschef vid Transplantationscentrum i Göteborg.

Många kan tänka sig att donera organ efter sin död, men det går även att dela med sig av vissa organ som man klarar sig utan, som till exempel en av njurarna.

I Sverige finns fyra transplantationscentrum, som donatorer kan vända sig till. Ett av dem ligger i Göteborg.

Det finns också ett annat faktum, menar Per Lindner, där vården kan förbättra sig. Idag avslutas livsuppehållande åtgärder för framförallt äldre patienter utan att de ens fått frågan om de kan tänka sig att donera ett organ.

– Vi använder organ från personer som är över 80 år och får dem att fungera bra, säger Per Linder.

 

Publicerad i Sveriges Radio

Text: Angelique Hvalgren Johansson

 

 

P4: Gunilla gav en njure till sin son

HÖSTEN 2015 DONERADE Gunilla en njure till sonen Henrik. Han hade då endast 12 procent kapacitet kvar av sina njurar. Idag lever Henrik som vilken 17-åring som helst.

Just nu står 803 personer på en väntelista för att få organ. Hittills i år har elva personer dött från väntelistan och det råder alltså en brist på organ.

Henrik hade alltid varit en pigg och aktiv idrottskille, men under hösten 2013 bröt symtom ut som visade att han var sjuk.

– Han var trött, orkade inte träna som han brukade och mådde illa på morgonen och kräktes. Någonstans började man känna att det är något som inte står rätt till här, säger Gunilla Eklund.

– När det konstaterades att han hade problem med sina njurar, fick vi egentligen direkt veta att han kommer att bli sämre allt efter att åren går och han kommer behöva en njure. Det fick vi reda på ganska tidigt när han fick sin diagnos.

Gunilla Eklund blev donator och donerade en av sina njurar till Henrik under hösten 2015.

Hur gick operationen?

– Det gick jättebra. Vi blev bra omhändertagna, operationerna gick jättebra och vi återhämtade oss snabbt. Så allting har flutit på fantastiskt bra.

Hur mår ni idag?

– Jag mår jättebra och märker ingen skillnad. Det var bara första månaden som man var lite trött och medtagen. Henrik mår jättebra. Han är egentligen frisk med sin nya njure, och kan leva som vanligt, träna och vara med kompisar. Allt som en 17-åring ska göra helt enkelt.

Hur tänker du kring det här med organdonation och att ta ställning?

– Jag är jättepositiv. De upplevelser vi har haft har ju varit bra. Man hade ett medicinskt problem som gick att lösa på det här sättet, så det är fantastiskt att få vara med om det. Så har man möjlighet att anmäla sig till donationsregistret så rekommenderar jag det varmt. Man kan verkligen göra skillnad, säger Gunilla Eklund.

 

Publicerad i Sveriges Radio

Text: Magdalena Brander

Ny medicin kan hejda njursjukdom

EN NY TYP av antiinflammatoriskt läkemedel kan hejda försämringen av njurfunktionen hos patienter med en av de vanligaste orsakerna till njursvikt.

Det framgår av en europeisk studie, ledd från Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet, som publiceras i den ledande medicintidskriften The Lancet.

– Våra resultat verkar mycket lovande, men det behövs större studier som pågår under längre tid innan vi vet om denna nya behandlingsform på lång sikt sänker behovet av dialysbehandling och njurtransplantationer i denna patientgrupp, säger professor Bengt Fellström vid Akademiska sjukhusets njurmedicinska avdelning.

Studien omfattar 149 patienter med den för de flesta förmodligen okända sjukdomen IgA-nefrit, som näst efter diabetes är den vanligaste enskilda orsaken till svår kronisk njursvikt och behov av dialys.

Sjukdomen kännetecknas av att så kallade IgA-antikroppar lagras in i njurarna och gradvis får dem att fungera allt sämre. IgA-antikroppar spelar en viktig roll i immunförsvaret, men vid IgA-nefrit tillverkas stora mängder av ett förändrat IgA av immunceller i tarmslemhinnan.

– Vår hypotes när vi utvecklade den nya behandlingsformen har varit att man genom att få bukt med den abnorma produktionen av IgA-antikroppar i slemhinnan i slutänden också borde kunna förhindra den skadliga inlagringen av dem i njurarna, säger Bengt Fellström.

Läkemedlet som använts i studien är en tablettberedning av den kortisonliknande substansen budesonid, som specialkonstruerats för att utöva sin verkan nästan enbart i slemhinnan i den del av tunntarmen där de onormalt stora mängderna förändrade IgA-antikroppar tillverkas och klumpas samman varpå de deponeras i njurarna och drar igång en skadlig inflammation.

Efter att med slumpens hjälp ha fördelats på tre lika stora grupper behandlades patienterna under nio månader med endera av två olika doser av försöksläkemedlet eller med overksamma placebotabletter.

Resultaten var slående, i synnerhet för patienterna som behandlades med den högre dosen. I den gruppen sjönk under behandlingens gång mängden äggvita i urinen med i medeltal över en fjärdedel, en förbättring som kvarstod även tre månader efter avslutad behandling.

För patienterna som fick placebotabletter däremot steg mängden äggvita i urinen med nästan tre procent.

– Även andra mätningar pekar på att behandlingen också bromsade sjukdomsförloppet genom att helt stabilisera njurfunktionen. Ingen tidigare behandling av symtomgivande IgA-nefrit har lyckats göra detta, säger Bengt Fellström.

Specialberedningen av budenosid tillverkas av det Stockholmsbaserade företaget Pharmalink. Innan den kan godkännas för behandling av IgA-nefrit krävs utvidgade så kallade fas 3-prövningar på patienter.

 

Publicerad i UNT

Text: Åke Spross

UNT: Njurtransplantation blev räddningen

För Per Edin i Enköping blev en njurtransplantation till sist räddningen och början på ett nytt liv efter att den ”okända” sjukdomen IgA-nefrit hade förstört hans egna njurar.

 

– Det känns fantastiskt bra att jag kunde få en ny njure. Först efter transplantationen insåg jag hur dåligt jag egentligen hade mått. Fast allra bäst hade förstås varit om det när jag blev sjuk hade funnits en medicin som kunnat rädda mina egna njurar, säger han.

För många som insjuknar i IgA-nefrit ger sig sjukdomen första gången till känna genom blod i urinen. Det har Per Edin aldrig haft. För honom började det med huvudvärk efter sommarsemestern 2003.

– Jag tänkte att huvudvärken skulle gå över, men det gjorde den inte. Efter att ha ätit Alvdeon i över en månad bokade jag tid hos min husläkare. Det visade sig att jag hade så skyhögt förhöjt blodtryck att jag direkt lades in på akuten vid Enköpings lasarett, berättar han.

Med ett par olika mediciner kunde blodtrycket sänkas till mer normala nivåer och, på köpet, huvudvärken försvinna. Däremot hittades ingen påtaglig orsak till varför blodtrycket rusat i höjden.

Högt blodtryck kan skada njurarna, men njursjukdom kan också vara orsak till högt blodtryck. Därför fick Per Edin en remiss till Akademiska sjukhusets njurmedicinska mottagning för vidare utredning.

– Den pågick rätt länge. Det var tydligen svårt att avgöra vilken njursjukdom jag drabbats av, men efter att man undersökt vävnadsprover från njurarna fick jag till sist diagnosen IgA-nefrit. Den sjukdomen hade jag aldrig hört talas om, säger han.

Per Edin fick veta att prognosen vid IgA-nefrit kan skilja sig kraftigt från patient till patient. För en del händer just ingenting mer, för andra fortsätter så kallade IgA-antikroppar att lagras in i njurarna tills dess att de inte längre klarar av sin uppgift att rena blodet.

Han hörde till den senaste gruppen.

– Jag fortsatte visserligen att jobba, men kontrollerna jag gick på en gång i kvartalet visade att njurfunktionen gradvis blev allt sämre. Efter sex år måste jag få regelbunden dialys för att rena blodet och efter ytterligare två år fick jag chansen till en njurtransplantation, berättar Per Edin.

Även efter njurbytet måste han ta flera mediciner, både för att hålla blodtrycket nere och för att förhindra att den transplanterade njuren stöts bort.

– Men jämfört med hur jag mådde före transplantationen är det som skillnaden mellan natt och dag. Jag är starkare och piggare, som om jag blivit tio år yngre. Och jag är mycket mer social, säger han.

IgA-nefrit är en knepig sjukdom. Ibland fortsätter inlagringen av IgA-antikroppar och förstör även den nya njuren.

– Än så länge visar dessbättre kontrollerna som jag går på jättebra njurvärden, men skulle det hända mig har jag en brorsa som är beredd att donera sin ena njure till mig, säger Per Edin.

 

Publicerad i Uppsala Nya Tidning

Text: Åke Spross

Kalle fick ekonomiska bekymmer efter att ha donerat en njure

Organdonatorers svårigheter att få ersättning för utebliven inkomst efter operation är ett problem, som pekas ut i den stora utredning som gjorts på uppdrag av regeringen.

Två månader efter att Kalle Ville Pellinen donerat sin ena njure till sin barndomsvän, hade han fortfarande ingen möjlighet att arbeta. Han fick inte heller någon ersättning från Försäkringskassan.

– Det var ett rent helvete, det påverkade hela familjen. Det blev en väldigt stressig situation då jag till och med fick ta privata lån för att klara vardagen, säger Kalle Ville Pellinen.

Anledningen till att han inte fick ersättning direkt beror på att han är egen företagare. Enligt landstinget blir det då svårare att utreda hur stor ersättningen ska vara.

Idag finns ingen generell uträkning av ersättning för donatorer som inte lönearbetar, som till exempel egna företagare, studenter och arbetslösa.

Annika Tibell, en av experterna i donationsutredningen, som forskat på ersättningsprocessen vid donation, anser att det måste ändras.

– Här måste vi bättra oss i Sverige, ha bättre rutiner, ha bättre kompetens. Här lägger sig någon på ett operationsbord för någon annans skull. En sådan person måste vi förstås värna och ta väldigt väl hand om, säger Annika Tibell.

– Jag har bara positiva saker att säga om njurdonation, förutom om man är egen företagare och ska få ersättning från Landstinget.

Birgitta Hjelte är chef på enheten för individuella vårdärenden vid Stockholms läns landsting. Hon säger att de nu ska gå igenom det här ärendet för att se vad som gått fel.

– Vi ska se vad vi kan göra bättre. Vi ska få till en bättre beredskap för att kunna hantera även såna här svåra fall, säger hon.

Donationsutredningen föreslår att ersättningen till levande donatorer regleras i lag. Syftet är att alla donatorer ska hanteras på samma sätt runt om i Sverige och att ersättningsförfarandet förenklas i framtiden.

Lagförslaget kommer troligen läggas fram till riksdagen hösten 2017.

Transplantationsexpert Annika Tibell tycker att det handlar om respekt för den som ställer upp och gör något exceptionellt för en annan människa, och samtidigt hjälper samhället.

– Patientens behandling blir både bättre och mindre samhällsekonomiskt belastande för sjukvården, säger hon.

För personer utan fungerande njurar är en organtransplantation livsviktigt. 700 personer står i kö varje år och väntetiden på att få en ny njure är mellan två och fyra år.

 

Publicerad i Sveriges Radio

Text: Niklas Zachrisson

SR: Kalle ger bort sin njure – om levande organdonation i Sverige

Varje år sker omkring 400 livsavgörande njurtransplantioner i Sverige. 150 av dem kommer från levande donatorer. Men processen måste förbättras för att få fler att donera, enligt en utredning.

Kalle Ville Pellinen ska donera sin ena njure till barndomsvännen Henrik Posse, som drabbades av sepsis 2015 och fick svåra komplikationer.

Följ med under njurtransplantationen och hör mer om levande organdonation, och vad som kan göras för att fler ska vilja donera och fler ska få friska organ i Sverige.

I programmet medverkar också Annika Tibell, kirurg och professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet med inriktning mot donation och transplantation, Birgitta Hjelte, chef på enheten för individuella vårdärenden vid Stockholms läns landsting.

Lyssna på programmet här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/865057?programid=412#

Publicerat i Sveriges Radio

Text: Niklas Zachrisson

Vilma, 15, fick träffa prins Daniel efter operationen

UPPSALA. Vilma Gustavson, 15, gick igenom en njurtransplantation för omkring ett år sedan. På onsdagen fick hon träffa prins Daniel – som gjorde samma resa för åtta år sedan. – Vi delar något som inte så jättemånga människor har gått igenom, säger prins Daniel.

– Jag har haft otrolig tur och mår väldigt bra. Det har varit väldigt lyckat. I maj är det åtta år sedan jag fick en ny njure. Jag har haft, peppar peppar ta i trä, väldig tur. Det har inte påverkat mig särskilt mycket, mer än kanske en viss ödmjukhet inför livet och att man uppskattar att vara frisk om man har provat på att inte må så bra, säger prins Daniel till Expressen efter symposiet.

”Vi delar något”

Strax innan hade han träffat Vilma Gustavson, 15, som i maj förra året genomgick en njurtransplantation. Hennes pappa, Leif Gustavson, 54, ställde upp som donator.

– Det är alltid starkt att träffa någon, särskilt en ung person, som tack vare en donators goda vilja har fått sitt liv tillbaka. Det är det finaste man kan ge någon, att göra så att personen kan fortsätta leva ett friskt och hälsosamt liv. De här mötena är viktiga och starka, i detta fall med en ung tjej. Det har gått jättebra med hennes transplantation.

Kunde ni utbyta några erfarenheter sinsemellan?

– Absolut. Nu vill jag inte gå in i detalj på vad vi sa, men vi delar något som inte så jättemånga människor har gått igenom.

”Kan rädda liv”

Prins Daniel försöker i sin prinsroll att sätta ljus på frågan om organdonation. Han är bland annat beskyddare av organisationen ”MOD – Mer organdonation” och vill försöka övertyga människor att anmäla sig till donationsregistret.

– Över 80 procent av svenska folket vill, om de av någon anledning skulle gå bort, ge sina organ till någon som behöver det. Men endast 15 procent har skrivit upp sig i donationsregistret. Så där finns det en diskrepens mellan vad man vill – och vad man gör. Med er hjälp, och med andra mediers hjälp, kanske vi kan sprida budskapet att man inte bara ska tänka och vilja utan också visa med handling vad man vill, säger prins Daniel och avslutar:

– En person som ställer upp som donator kan rädda åtta människors liv.

 

Publicerad i Expressen

Text: Ellias Giertz

NWT: Överläkaren Lars Weiss har behandlat njursjuka på Centralsjukhuset i Karlstad i över 30 år

Världsnjurdagen. I över 30 år har Lars Weiss haft ”världens roligaste jobb” – som överläkare på njurmedicinkliniken i Karlstad. Han var med och byggde upp verksamheten som i dag är landets tredje största enhet. – Att patienten får behålla samma doktor är viktigt.

Trötthet, illamående och klåda.

Det är vanliga symptom för ett dolt folkhälsoproblem som växer – nedsatt njurfunktion. Var tionde svensk drabbas av någon form av njursjukdom.

På internationella njurdagen uppmärksammas ”den tysta sjukdomen” i Värmland, med öppet seminarium och erbjudande om blodtryckstest vid sjukhusentrén på torsdagen.

Svårupptäckt

Tidig upptäckt skulle innebära stora vinster i minskat lidande och vårdkostnader.

– I samband med världsnjurdagen kommer vi att betona vikten av förebyggande och inte minst tidig behandling för att förhindra utvecklingen av njursvikt. Det är en sjukdom som kommer smygande och är svår att upptäcka, det är därför den kallas för den tysta sjukdomen, säger Anna-Karin Larsson, verksamhetschef vid njurmedicinkliniken i Karlstad.

Hon talar varmt om kliniken i Karlstad och dess hängivna personal – inte minst Lars Weiss, överläkaren som var verksamhetschef mellan 1992 och 2013:

– Lars har lagt ner ett fantastiskt arbete och var den som byggde upp och utvecklade verksamheten från början. Nu har filialen i Torsby funnits i tio år och i november startar en ny dialysmottagning i Arvika. Anställningsintervjuerna är klara och avdelningschefen har anställts, säger Anna-Karin Larsson.

Antalet dialysbehandlingar i Värmland förra året var 17 887 stycken.

En ansvarig doktor

Karlstadsbon Lars Weiss bestämde sig redan som 12-åring, hemma i Säffle, för att bli doktor:

– Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskap och biologi, säger överläkaren.

I över 30 år har han behandlat värmländska patienter och följt dem noga. Han försöker alltid vara så rak och ärlig som möjligt, även om sanningen svider.

– En patient ska ha en ansvarig doktor och behandlas av samma doktor. Det systemet införde vi redan på 1980-talet på kliniken i Karlstad. Jag tror inte på landstingets devis ”alla patienter är allas patienter”. Kontinuitet och lång uppföljning uppskattas av patienterna, säger han.

I proportion till befolkningen har värmlänningarna lyckats få många njurtransplantationer genomförda i Uppsala, konstaterar han. Cirka 190 hittills. I 30-40 procent av fallen är donatorn en släkting eller vän.

Ökad livskvalitet

Om ingen levande givare finns får man stå på väntelista för en njure från en avliden givare. Väntetiden kan då ta uppemot två år, beroende på blodgrupp.

– I dag finns mediciner som gör att njuren inte stöts bort, även om givaren inte har samma blodgrupp som mottagaren. En transplantation ger ökad livskvalitet och innebär en besparing, eftersom en dialyspatient kostar cirka 500 000 kronor per år. Många är för gamla och hjärtsjuka för att bli njurtransplanterade. Medelåldern ligger på 65 år för den som startar dialysbehandling. Hälften av dem har diabetes, högt blodtryck och åderförkalkningssjukdom i njurarna, säger Lars Weiss.

Förutom bloddialys, som innebär fyra timmars ”reningsprocess” tre dagar i veckan på mottagning, finns även påsdialys, som patienten kan sköta i hemmet. Då fylls bukhålan först med dialysvätska via en inopererad platslang. Den egna bukhinnan används som dialysfilter. Vätskan byts sedan ut nattetid, eller fyra gånger per dygn.

– Vi har ungefär 15 patienter med påsdialys i Karlstad, säger Lars Weiss.

Bloddoping

Vid 67 års ålder har Lars Weiss lite svårt att slita sig från sitt yrkesval, trots att han formellt gick i pension för två år sedan.

– Jag valde verkligen rätt jobb. Det är för roligt att sluta helt, så jag går in när det behövs. Dessutom föreläser jag mycket. Förutom i Sverige och Europa har jag bland annat föreläst i USA och Indien, säger han.

På söndagseftermiddagen var Lars Weiss inbjuden till Njurförbundet i Värmlands årsmöte, dels för att avtackas, dels för att föreläsa om viktiga upptäckter.

Alltifrån bloddoping till läkemedel för transplanterade togs upp.

– En av de viktigaste upptäckterna för njursjuka är bloddoping. Förr var de ofta frusna, orkeslösa och bleka i ansiktet och hade väldigt lågt blodvärde. Med hjälp av bloddoping uppnås ett nära normalt blodvärde och mycket bättre livskvalitet. En annan upptäckt som har betytt mycket är läkemedel med ursprung i lavar från Norge, Japan och Påskön, som har gjort att nio av tio njurar överlever ett år efter en transplantation och även långtidsöverlevnaden av njurarna har kraftigt förbättrats. 1980 överlevde bara hälften av njurarna efter ett år, säger Lars Weiss.

Rörande fall

Det är inte bara äldre som drabbas av njurproblem. Lars Weiss har även mött många yngre patienter. Vissa fall berör mer än andra.

– Jag tänker till exempel på unga diabetiker som blir dubbeltransplanterade med både njure och bukspottskörtel. De får ett nytt liv och slipper både insulinsprutor och livslång dialys. Det är också roligt att kunna bota svår inflammatorisk njursjukdom med hjälp av cellgifter och kortison, säger Lars Weiss.

Att vara njursjuk innebär mycket läkarkontakt och tidsödande behandlingar. För en del patienter blir det också långa resor.

– Det var som en patient från Stöllet sa en gång innan filialen i Torsby startade: ”Det är vackert i Värmland, men inte så vackert att jag vill se det tre gånger i veckan.”

 

Publicerad i NWT

Text: Åsa Eneljung

GP: Fick livet tillbaka efter donation

PETER CARSTEDT HADE levt med en kronisk njursjukdom i tio år när han fick en njure av sin mamma. Nu vill han hjälpa andra som väntar på transplantation.

När Peter Carstedt var 21 år blev han diagnostiserad med en kronisk njursjukdom. Han skulle precis flytta ett år till Japan för att plugga och gick till en läkare för att göra en hälsokontroll när sjukdomen upptäcktes av en slump.
– Läkarna berättade att det inte var någonting genetiskt, ingenting jag själv gjort för att drabbas och att det inte heller fanns något att göra för att hindra mitt sjukdomsförlopp, säger han.
Det enda som gick att göra var att lindra de biverkningar som sjukdomen gav. Men Peter Carstedt insåg ganska snart att han någon gång i livet skulle behöva gå in i dialys, eller göra en transplantation.
– Jag bestämde mig för att inte tycka synd om mig själv, det fanns ju ingenting att göra åt det, säger han.

Njurarna kollapsade

Från början trodde läkarna att Peter skulle kunna leva tills han var 60–70 år innan njurarna blev så dåliga att han skulle behöva en donation. Så blev det inte. Redan efter tio år, när Peter fyllt trettio, gav de upp. Trots att han hade haft många år på sig att sätta sig in i frågan, hade han ganska liten förståelse och kunskap när han väl behövde en transplantation.
– Det var först när jag blev såpass dålig som jag insåg att varken jag, min familj eller mina vänner kunde någonting om organtransplantation. Jag upptäckte att det inte fanns någon information, inga tv-program, ingenting i sociala medier. När jag själv satt och googlade hamnade jag på hemsidor i England eller USA, säger han.

Fick sin mammas

Eftersom vi har två njurar, men klarar oss med en var det flera i Peter Carstedts närhet som ville testa om de passade, samtidigt som han stod i kö på väntelistan. I vanliga fall är det tre till fyra års väntan för att få en njurtransplantation, där patienten behöver gå i dialys lika många gånger i veckan.
– Det är en mardröm för många, där man inte vet om man kommer att överleva från en dag till en annan. Men jag hade tur, det visade sig att min mamma hade en bra matchning, säger Peter Carstedt.

Vill hjälpa andra

Nu har det gått sju år sedan operationen och i dag går både han och hans mamma ”som tåget”. Men en sak har förändrats – grundinställningen till livet. År 2011 startade han och Martha Ehlin, som också genomgått en transplantation, tillsammans den ideella organisationen MOD, som arbetar för att hjälpa andra som väntar på transplantation.
– Jag ville sprida den information jag själv saknade när jag blev sjuk. Jag kände att det var det jag ville ägna mitt liv åt, att hjälpa de som står på väntelista. Ingen ska behöva dö i väntan på ett organ i Sverige, säger han.

Fakta: MOD

  • Mod är en ideell förening som startades av Peter Carstedt och Martha Ehlin 2011 i Göteborg.
  • Syftet är att arbeta för att alla som behöver en transplantation ska få det i tid.
  • MOD arbetar bland annat genom att utbilda och föreläsa på skolor och inom sjukvården, men också genom att skapa kampanjer och sprida kunskap och personliga berättelser genom sociala medier.
  • Martha Ehlin drabbades av cancer i bukspottkörteln när hon var 30 år och tvingades genomgå en transplantation av fem organ. 2013 höll hon ett uppmärksammat Sommarprat om sin resa. Martha Ehlin avled i mars 2016, då hennes cancer återvänt.

 

Publicerad i GP.

Text: Fanny Wijk, GP.

Bild: Stefan Berg.

Sida 1 av 1012345...10...Sista »