Den svenska transplantationen fyller 50 år

Den 6 april 1964 utfördes den första transplantationen i Sverige. Det var en 17 år gammal man som led av kronisk uremi som fick ta emot en njure från sin pappa.

Den lyckade operationen utfördes av kirurgen Curt Franksson vid Serafimerlasarettet i Stockholm.

Göran Lundgren var en av de läkare som tog hand om patienten efter transplantationen. Han berättar att det knappt pratades om transplantationer i Sverige innan de kom, trots att man redan hade transplanterat flera njurar i USA. Men när tekniken kom så var reaktionerna mycket positiva.

Han minns hur han blev kallad till Curt Franksson ungefär en månad efter att den första transplantationen utförts.

– Franksson var en barsk man, så dit gick man med darrande knän och undrade vad man hade gjort. Men han erbjöd mig en underläkartjänst att ta hand om patienterna efter operationen på Serafimerlasarettet. Och där blev jag kvar sen, berättar Göran Lundgren.

Kraftig medicinering

Efter transplantationen medicinerades patienten kraftigt för att undvika att kroppen skulle stöta bort den nya njuren. Patienten var inlagd ungefär en månad efter transplantationen och fick efter det komma på täta återbesök.

– Man behandlade avstötningar med bland annat kortison. Men kortison ger väldigt mycket biverkningar och patienterna kunde få svullnade ansikten och ökad hårväxt. Det hände att unga patienter slarvade med medicinerna för att slippa biverkningarna, och det gjorde även 17-åringen, säger Göran Lundgren.

Pojkens njure hade normal funktion i tre år innan han avled.

Göran Lundgren berättar att de som var aktiva inom transplantationer åkte till en kongress i Washington på hösten 1963. Man hade redan börjat att transplantera i USA, men överlevnadssiffrorna var dystra. Av de 244 kända njurtransplantationer levde bara nio personer efter ett år.

Hoppet lyftes något av det sista föredraget, där 27 lyckade transplantationer presenterades. 72 procent av patienterna levde efter tio månader, vilket enligt Göran Lundgren var bra siffror på den tiden.

Bättre mediciner idag

– Det ser betydligt ljusare ut idag. Vi ser njurtransplantation som ett självklart alternativ vid njursvikt, säger Torbjörn Lundgren som är överläkare vid Transplantationskirurgiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset.

Trots att det har gått 50 år sedan den första njurtransplantationen i Sverige, så är den kirurgiska biten ganska lik fortfarande. Men den stora skillnaden ligger i medicineringen.

Idag används effektivare och mer specifika preparat som till exempel inte ger de utseendeförändrande biverkningar som sågs på 60-talet.

– Det som är baksidan med transplantation är att man måste trycka ned immunförsvaret så mycket för att organet inte ska stötas bort av kroppen, säger Torbjörn Lundgren.

Det forskningen koncentreras på nu är att försöka förbättra och därmed kunna minska medicineringen ytterligare.

Kan få flera nya njurar

I dag görs ungefär 400 njurtransplantationer per år i Sverige. Det är 90 procent chans att den transplanterade njuren fungerar efter fem år. En transplanterad njure fungerar i snitt i 15-20 år men enligt Torbjörn Lundgren finns det patienter som får njurar som fungerar i över 30 år.

– När njuren slutar fungera så kan man få en ny njure. Det finns exempel på patienter som har fått upp mot fyra nya njurar.

Läs artiklen av Lovisa Waldeck på SVT

lovisa.waldeck@svt.se

Ex-landshövding fick ny njure av sin vän

Ex-landshövdingen Gerd Engman (S) var så njursjuk att hon knappt orkade leva längre. Då erbjöd väninnan Mary Maleus henne sin njure.

– Det är en enorm kärlekshandling, säger Gerd till Aftonbladet.

Väninnorna Gerd Engman, 71, och Mary Maleus, 58, beskriver att de alltid varit ”tajta”. Men sedan i fjol är de närmare varandra än någonsin.

– Vi har fått en speciell connection, säger Mary.

– Relationen är djupare. För mig är Mary verkligen en hjältinna. Det hon gjort är en sådan enorm kärleksgärning och det känns att det är av hela hennes hjärta, säger Gerd.

Kräktes dagligen

Gerd Engman har varit omtyckt landshövding i Örebro län fram till 2004 och tidigare förbundssekreterare i Socialdemokraternas kvinnoförbund.

För tre år sedan mådde hon sämre och sämre. Hon kräktes flera gånger om dagen och kände sig så utmattad att hon var tvungen att dagligen lägga sig och vila.

Efter en jubileumsmiddag på Örebro slott med kungen i augusti 2010 kände hon att hon inte klarade mer. Två dagar senare lades hon in på sjukhus och fick diagnosen Wegeners granulomatos, en ovanlig kärlsjukdom som satt sig på njurarna.

– De bryts långsamt men säkert ned och jag fick njursvikt. Jag var nere i elva procents njurkapacitet.

Läkarna: ”Du är för gammal”

Transplantation ansåg först läkarna Gerd Engman vara för gammal för.

– Man förberedde mig för dialys. Jag är en väldigt aktiv person och det var nästan det värsta jag kunde tänka mig, att bli bunden halva min vakna tid vid en maskin.

Hennes bror erbjöd sig donera, men han visade sig inte lämplig som donator.

Hon kände sig väldigt låg.

– Jag hade aldrig självmordstankar, men jag kände att ”det kvittar. Jag kan lika gärna dö”.

Samtidigt var det dags för en ”tjejträff” i Stockholm, med vänner från hela landet som träffas regelbundet. Gerd Engman berättade om hur det stod till.

Grät på tåget

I tjejgänget fanns Mary Maleus som utan att tveka erbjöd sin hjälp.

– Hon slog näven i bordet och sa: Gerd, du får en njure av mig.

Gerd kunde inte ta det på allvar och svarade: ”Du får inte säga så”.

Men de övriga vännerna som känner Mary väl, uppmanade Gerd att lyssna: ”Du hör vad Mary säger, och när hon säger något menar hon allvar”.

På tåget hem till Örebro grät Gerd och tänkte på storheten i erbjudandet från väninnan.

– Jag ringde Mary när jag kommit hem och sa ”Det går inte. Jag kan inte låta dig göra det”.

Tvekade aldrig

Men Mary hade redan sökt på nätet efter konsekvenser och inte blivit särskilt oroad, eftersom livet inte tycktes påverka donatorer nämnvärt. Hon hade talat med sin familj och bestämt sig.

– Jag tvekade aldrig. Inte alls. Jag litar i det här läget på sjukvården, att de skulle avgöra om det inte skulle funka för mig, säger Mary

En tid av sjukhusbesök med undersökningar inleddes. Den 26 april i fjol hamnade båda på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Mary berättar att hennes första fråga till läkarna när hon vaknade var hur det gått för Gerd.

– Gerd hade tydligen vaknat upp och frågat hur det gått för mig, säger Mary.

”Viktiga att hon mår bra”

Mary är sportig och har under flera år genomfört Tjejklassikern. Det har hon fortsatt med. På årsdagen av donationen i år ska hon springa en halv marathon.

– Hon mår toppen och det viktiga för mig är ju att hon mår bra, säger Gerd.

 

FAKTA

Fler ger njurar

4 000 svenskar saknar egen njurfunktion och behandlas med dialys.

I fjol fick 421 personer en ny njure transplanterad, varav 151 av en levande givare.

Den 31 december väntade 626 patienter på njurtransplantation.

Allt fler njurdonationer från levande givare är lyckade. I dag behåller 95 procent av mottagarna sin njure ett år efter operationen, jämfört med en tredjedel på 1970-talet.

Sverige tillhör de ledande länderna i världen beträffande njurtransplantationer.

Varje år dör cirka 30 personer i väntan på organ i Sverige.

Drygt 1, 5 miljoner svenskar hade i januari anmält sig till donationsregistret, för att ge sitt godkännande till att donera organ vid dödsfall.

Läs artikeln skriven av Lisa Röstlund på Aftonbladet

Hon räddade livet på sin son

Ann-Louise Bolin från Sölvesborg donerade en av sina njurar. Det räddade livet på hennes son.

Andreas Torstensson bor i Sölvesborg. Han är 29 år, har sambo och jobbar i en klädbutik i den lilla staden. Men sommaren 2010 vändes livet plötsligt upp och ned. Efter en vanlig hälsokontroll fick han beskedet att han hade njursvikt. Nu började en lång kamp med dialysbehandling för att klara av vardagen.

– I slutet var det sex timmar med dialysbehandling varje dag. Det var oerhört tufft, säger Andreas Torstensson.

Varje år får omkring 1 000 svenskar beskedet att de har njursvikt som kräver behandling – en sjukdom som annars kan leda till döden. Men Andreas hade tur. Istället för att ställas i en lång kö för donation, fanns räddningen inom familjen. Efter tre år med sjukdomen och månader med dialysbehandling godkändes Andreas mamma, Ann-Louise Bolin, som donator.

– Jag ska inte säga att jag inte var rädd för operationen, men det fanns aldrig någon tvekan kring att jag skulle göra detta, säger hon.

Idag är det tre månader sen den lyckade operationen. Både Andreas och Ann-Louise mår bra och livet har sakta börjat återvända till det normala. Nu hoppas de att deras historia kan få fler att ta ställning och anmäla sig i donationsregistret.

– Det finns så många som är svårt sjuka och väntar på nya organ. Jag säger inte att man måste säga ja till donation, det viktigaste är att man tar ställning, säger Andreas Torstensson.

Se inslaget ifrån SVT Sölvesborg

Dennis får ny njure – vill se fler donatorer

Gyllene Tider-trummisen Micke ”Syd” Anderssons son Dennis Erixon är sjuk, och behöver en ny njure. Mamman Madeleine Andersson-Erixon har godkänts som donator och i januari äger operationen rum. – Jag önskar verkligen att fler gör som mamma och anmäler sig som donator, säger Dennis.

Under nästan hela sitt liv har Dennis Erixon, i dag 24 år, vetat att han någon dag kommer att behöva en ny njure, sedan hans ena njure opererades bort när han var barn.

Den dagen är snart här. Dennis mamma Madeleine Andersson-Erixon, 51, har godkänts som donator.

I mitten av januari äger donationen rum på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

– Jag jobbar mycket, konstiga tider och är i farten, men mitt liv kommer inte att ändras. Och även om det hade gjort det så skulle jag självklart ha gett min njure ändå, säger Madeleine Andersson-Erixon.

”Det är så lätt i dag”

Dennis Erixon har under hösten blivit sämre, är trött och orkar inte med lika mycket som tidigare. Men han är noga med att själv inte framstå som ett offer.

– Anledningen till att jag vill vara med i artikeln är att om en enda person anmäler sig till donationsregistret så är det värt det. Det är så lätt i dag, bara ett klick bort, säger Dennis som redan vet vad han ser fram emot mest – ett vanligt liv.

– Jag vill jobba så mycket med mitt fotograferande som jag kan, för det är det jag älskar. Och kunna lämna hemmet utan att behöva planera för toalettbesök hela tiden, sådana vanliga saker. Jag har väntat hela livet på den här dagen, säger han.

Flyttar hem till mamma

Det enda Dennis Erixon är orolig för är hur hans mamma ska må. Inför donationen flyttar han nu därför hem till henne, för att de ska kunna vara tillsammans.

– Det enda jag oroar mig för är mammas välmående, säger Dennis, vars pappa Micke Syd Andersson, 52, är även han djupt engagerad i donationsfrågan.

– Det finns så många som väntar på donation, och det är människor som tyvärr dör för att de inte får organ i tid. Du kan faktiskt rädda livet på flera personer om du tar ställning för att donera dina organ. Det kostar inget men det ger så otroligt mycket, säger Micke ”Syd” Andersson.

 

Läs hela artikeln av Sofia Persson på Expressen.

Andreas liv räddades av sin mammas njure

SÖLVESBORG. Andreas, 29, fick sin nya njure för en vecka sedan. Donatorn var hans egen mamma. – Det enda jag tänkte på när jag vaknade från operationen var hur mamma mådde, berättar Andreas Torstensson

Det var under en helt vanlig rutinkontroll som han fick reda på att han hade njursvikt.

– Efter en massa prover visade det sig att ena njuren var död. Den andra fungerade bara med 25 procent. Redan då sa de att jag skulle behöva en operation, säger Andreas.

Först tog han lätt på beskedet eftersom han till en början inte hade några besvär. Men när njurfunktionen senare var nere på tio procent försvann orken. Andreas började med dialys och försökte samtidigt sköta arbetet som butiksbiträde. Det blev allt svårare att ha ett normalt vardagsliv.

– Tröttheten tog över. När det var som värst kunde jag bli andfådd av att vika kläder.

Läkarna konstaterade att Andreas behövde en transplantation så snart som möjligt.

”Kände en enorm tacksamhet”

Han stod inte uppsatt på någon donationslista utan hade lyckligtvis flera anhöriga som kunde tänka sig att donera.

– Jag kände en sådan enorm tacksamhet att så många kunde tänka sig att hjälpa mig, säger han.

Först prövades pappan som donatorn, men det gick inte. Istället var det mamman som lades in för operation för att rädda sonens liv.

– Det är en självklarhet att ställa upp om man har ett allvarligt sjukt barn. Och när jag såg honom bredvid mig på uppvaket var det som att se honom födas igen, säger mamman Ann-Louise Bolin.

”Krokodiltårarna kom fram”

Nu har det gått en vecka sedan båda opererades och både mamma och son mår under omständigheterna bra – även om den nya njuren kommer tvinga Andreas att ta mediciner livet ut.

– I morse tog jag 17 mediciner och kommer behöva immunnedsättande hela livet för att min kropp inte ska stöta bort njuren, säger han.

Läkarna gav mamma Ann-Louise en utmärkelse för sitt mod innan hon och sonen skrevs ut. Hon är fortfarande rörd över deras omtänksamhet.

– Krokodiltårarna kom fram med en gång – och mina söner bara skrattade över att jag är så känslosam, säger hon.

Vill sprida informationen

För Ann-Louise har sonens sjukdom handlat lika mycket om alla andra långvarigt sjuka människor som står uppsatta på donationslistor runtom i landet. Nu hoppas hon kunna sprida informationen om hur lätt det faktiskt är att anmäla sig som donator.

– Jag har sett så många unga människor som har suttit och väntat i över fem år på nya organ och på att komma ut i livet igen. Hade jag chansen skulle jag göra det igen, säger Ann-Louise.

Av Anna Dahlbeck
anna.dahlbeck@kvp.se

Artikeln kan läsas i sin helhet på Expressen.

Jobbar för fler donatorer

Efter några månader i stamcellsgivarregistret blev Malin Magnusson donator till en svårt sjuk person. Nu anordnar hon och hennes syster en barnmarknad för att fler ska bli donatorer.

– Om det innebär att en eller två går med så är det vansinnigt bra, säger Petra Setterberg.

Hennes syster Malin Magnusson fick först höra om Tobiasregistret när en kollega berättade om sin svårt leukemisjuke farbror och svårigheterna för honom att få en stamcellsdonator som matchade.

– Jag bestämde mig för att gå med, säger hon.

Genom det nationella stamcellsgivarregistret kan personer med svåra sjukdomar som kräver transplantation av stamceller, till exempel leukemi och immunbristsjukdomar, matchas ihop med donatorer. Av cirka 40 000 registrerade tänkbara donatorer har cirka 700 donationer genomförts sedan starten 1992, så Malin Magnusson visste att chansen att hennes stamceller skulle matcha någon var liten. Men efter bara några månader fick hon veta att hon var någons perfekta träff.

GP träffar de båda systrarna i Petra Setterbergs tegelhus ett stenkast från Lackarebäcksskolan, där systrarna anordnar en barnmarknad på lördag. Det är deras fjärde marknad. Tidigare år har de stöttat Världens barn, men i år föll det sig naturligt att det var Tobiasregistret det skulle handla om.

I förra veckan sövdes Malin Magnusson ned för ingreppet där stamceller, med hjälp av sprutor, togs ut från hennes bakre höftbenskammare.

– Det klart att det gjorde ont, men inte värre än att lite smärtstillande kunde ta hand om det, säger hon.

På lördagens marknad säljs allt som har med barn att göra. De som bidrar med saker har själva satt priset och så säljer systrarna tillsammans med volontärer sakerna för dem. Vinsten går tillbaka till säljarna, minus provision. Systrarna arbetar ideellt och de pengar som blir över kommer att gå till Tobiasregistret. Men det är framför allt för att upplysa om att registret finns som de anordnar marknaden.

Malin Magnusson är nästintill helt återställd efter donationen.

– Det känns som en stor grej, men det har inte påverkat mig psykiskt eller fysiskt. Jag gav någon en vecka av mitt liv, säger hon.

Frida Johanson
031- 86 84 12
Läs hela artikel i GP här.

Linnea, 27, gav pappa sin ena njure

Linnea Lidström, 27, trotsade riskerna och kom sin pappa Anders Larsson, 58, närmare än någonsin. Numera sitter inte bara en av hennes njurar i hans kropp – deras relation har vuxit sig ännu starkare.
– Donationen är det bästa jag har gjort i hela mitt liv, säger Linnea i Söndag.

Under många år kretsade det mesta i livet för Linnea runt orienteringen. Hon tillhörde landets bästa och vann bland annat ett SM-guld. Med hård träning så gott som varje dag var siktet inställt på VM och EM.
Men när hennes fars njursjukdom blev värre ändrades fokus.
– Jag skulle göra i stort sett vad som helst för att hjälpa mina föräldrar och min lillasyster, säger Linnea.
Anders Larsson, 58, fick diagnosen glomerulonefrit – njurinflammation – 1984 och gick därefter kontinuerligt på kontroller.
– När jag började känna mig allt mer trött för fem-sex år sedan och inte alls orkade motionera som tidigare förstod jag att det hade blivit sämre, berättar han i Söndag.

”Räkna med njurtransplantation”

Läkarna konstaterade att funktionen i de bägge njurarna började närma sig bara tio procent.
– Jag fick beskedet att jag skulle räkna med en njurtransplantation ganska snart. Det gällde att hitta en donator för att inte vara tvungen att gå på dialys tre dagar i veckan resten av livet. Från början var det tänkt att Anders bror skulle ställa upp som donator. Men tester visade att han inte var hundraprocentigt lämpad. Då bestämde sig dottern Linnea för att donera sin ena njure.
– Jag hade inte förlåtit mig själv om han skulle varit tvungen att stå i en lång kö och må dåligt på vägen. Det skulle inte varit något värdigt liv. Nu kunde jag ge pappa chansen att leva ett normalt liv.
Läs hela reportaget i Söndag!
Artiklen i Expressen är skriven av Joakim Löwing

Peter har haft sin mammas njure i tre år

För drygt tre år sedan fick Peter Carstedt en ny njure. Då hade han levt med en kronisk njursjukdom i tio år. Nu vill han uppmana fler svenskar att donera organ.

Den 14 mars innebär World Kidney Day, alltså världsnjurdagen. En dag som uppmärksammas på många platser i världen för att belysa njursjukdomar.

36-årige Peter Carstedt är göteborgare men bor i Stockholm. Han arbetar för organisationen MOD- Mer organdonation, och är lagledare för det svenska laget som ska tävla i World transplant games i Sydafrika i sommar.

För drygt tre år sedan fick han en ny njure. Då hade han levt med en kronisk njursjukdom i tio år, sedan han var 22 år.

– Jag levde med en inflammation i njurarna. Det var bara tur att man upptäckte det. Njursjukdomar är ofta en dold sjukdom. Jag har aldrig varit sjuk. Jag har levt ett helt normalt liv och sportat väldigt mycket, säger Peter Carstedt.

22 år gammal var Peter Carstedt på ett läkarbesök för att få ett läkarintyg och åka utomlands. Han tog några blodbrov och fick då veta att han hade för högt blodtryck och protein i urinen.

– Läkarna sa att de inte kunde göra någonting. De visste inte varför jag hade fått det här, säger Peter Carstedt.

Några år efter att han fått diagnosen blev Peter väldigt trött. Ingen av hans njurar fungerade som de skulle.

– Jag märkte aldrig hur sjuk jag blev. Det blev min vardag. Jag fick väldigt ont och gick på kryckor till slut. Jag har fortfarande svårt att sätta ord på tröttheten. Det blir både psykiskt och fysiskt, säger han.

Till slut sjönk Peter Carstedts njurfunktion till nio procent av den fulla kapaciteten. Han behövde en donator och hade en sådan tur att hans egen mamma kunde donera sin ena njure.

– Jag hade en sån tur att jag hade en levande donator. Vissa personer tvingas vänta i tre-fyra år på en ny njure, men jag slapp det, säger Peter Carstedt.

I dag är Peter fullt frisk och känner att han är pigg i hela kroppen.

– Jag vaknade till liv igen på ett helt annat sätt. Jag lever helt normalt och sportar igen, säger Peter Carstedt.

Lyssna på inslaget från P4 morgon

Sida 10 av 10« Första...678910