Per räddade hustruns liv när han donerade sin njure: ”Det var aldrig något snack”

Per Löfgren donerade sin ena njure till sin fru Marie för snart tolv år sedan. Ett beslut som han menar var självklart och som räddat hennes liv. I dag har de en tioårig son och lever ett relativt normalt liv, något som var otänkbart innan donationen.

Maries problem började när hon var tolv år och fick njurinflammation. Efter några kämpiga år blev hon bättre och träffade sin blivande man. Allt var bra tills 2003 då hon började må dåligt igen.

Först trodde paret att Marie blivit gravid och de gick för att kolla upp henne. Men beskedet blev inte alls som de tänkt sig.

– Läkaren sade att jag borde kolla med familjen om någon kunde donera en njure. Då hade njurfunktionen gått ned till 15 procent, berättar Marie Löfgren.

Ingen i familjen visade sig lämplig som donator men Per tvekade aldrig över att ge bort ena njuren. Som levande organdonator krävs dock inte bara att organen matchar mottagaren utan även att du är fullt frisk så att båda parter klarar transplantationen.

– Det tog ett helt år innan alla tester, samtal med kuratorer och liknande var klart. Men för mig var det aldrig något snack om att inte göra det. När man sett en person gå från att vara nästan fullt frisk till att se henne ibland inte ens kunna gå in i huset från taxin själv. Då är det självklart att man gör det, säger Per Löfgren.

I väntan på en njurtransplantation fick Marie gå på dialys under fem timmar, tre gånger i veckan. Men dialyser är påfrestande för kroppen och på slutet var hon så dålig att hon mentalt redan hade gett upp. Skillnaden nu mot före transplantationen är som natt och dag.

– Nu kan jag nästan leva ett normalt liv. Det tog egentligen bara dagar att börja vara tillbaka. Allting är naturligtvis inte rosenrött men skillnaden är enorm, säger Marie.

Marie och Per säger att det blivit som natt och dag efter operationen.

– Marie är ju fortfarande väldigt infektionskänslig och följderna av sjukdomar blir alltid värre. En vanlig magsjuka kan innebära sjukhus. Man måste tänka sig för vad man gör och utsätter sig för. Folk får acceptera att de inte kan hälsa på om de är småsjuka, säger Per.

Finns det något råd ni kan ge med era erfarenheter?

– Att be någon donera ett organ är inte som att be om en vanlig tjänst. Det är en hemsk fråga jag inte unnar någon att behöva ställa. Familj och vänner förstår inte alltid att de kan göra något men har man funderat noga och känner att det är något man är beredd att göra – fråga själv, säger Marie.

Marie tycker att Sverige har en fantastisk sjukvård men understryker att det är en krävande process så finns minsta frågetecken gör inte doktorerna det.

– Vill man inte har jag full respekt för det. Då har man åtminstone funderat, vilket är något allt för få gör, säger Per som tycker att hans donation var självklar då han hade sett processen.

– Men som död kan ens donationer rädda livet på åtta personer. Och tycker man att det är bra – berätta det då för familjen eller registrera er i donationsregistret. Allt för få vet att de behöver ta ställning för att deras organ ska kunna doneras, fyller Per i.

Publicerad i HelaHälsingland.se

Text och bild: Caj Källmalm, MittMedia

Gerd fick sin njure av en vän

För tre år sedan fick Gerd Engman en ny njure. Då hade hon varit sjuk i tre år, men hon behövde inte hamna i dialysapparat eftersom hennes vän Mary donerade en njure till henne.

– Först trodde jag inte att det var sant. Sen funderade jag på om jag verkligen kunde ta emot erbjudandet, så jag försökte spjärna emot lite faktiskt, säger Gerd Engman.

Men hennes vän Mary sa ifrån.

– Jag har pratat med mina sex syskon och de sa ”självklart ska du ställa upp! Och får du problem, så kan du få sex njurar av oss”, berättar Mary.

800 personer i akut kö

Ungefär en tredjedel av de njurtransplantationer som genomförts till och med sista september i år kom från levande donatorer. I Sverige är det över 800 personer som står i akut kö och väntar på ett eller flera nya organ. Exempelvis behövs runt 30 hjärtan, men absolut flest behöver en ny njure.

– Men nu behöver man ju inte vara levande donator. Det handlar också om att man donerar efter sin död och då kan man ju hjälpa fler människor eftersom man kan donera både olika organ och vävnader, säger Gerd Engman.

Sedan hon blev sjuk har hon engagerat sig i Njurförbundet, där hon är vice ordförande i Örebros förening.

Varför tycker du att man ska bli donator? 

– Man ger förlängda liv till människor. Människor som jag till exempel, som får problem med ett organ. Genom att jag har fått en ny njure har jag hittills fått tre år till som jag annars hade tillbringat fastlåst vid en dialysapparat eller helt enkelt dött, säger Gerd Engman.

Publicerad i SVT Nyheter Örebro.

Reporter: Ida Österberg, SVT.

Hon gav en njure och fick en ny familj

När Helene Oskarsdotters vän behövde en ny njure tvekade hon inte en sekund.

I Helene Oskarsdotters kompisgäng hade redan en vän donerat sin ena njure till en annan vän. Så 2013, när kompisen Kalle blev sjuk och behövde en ny njure, tvekade inte Helene en enda sekund.

– Du kan få en njure av mig, ringde jag och sa. Jag var helt klar med vad jag ville göra, berättar Helene.

Helene Oskarsdotter gav en njure till Kalle. Foto: David Westh/Sveriges Radio

Helene, som kommer från Lekeryd, mår i dag bra och har inga men från donationen. Hon berättar också att hon har fått en extra familj på köpet.

– Kalles familj blir ju min också, för de är väldigt rädda om mig och hur jag mår. Sen brukar han komma till mig på min födelsedag och fira, för då menar han att hans njure ju också fyller år.

 

Publicerad i P4 Jönköping.

Reportage: Karin Selldén & Therese Edin, Sveriges Radio.

P4 Jönköping – Susanne har väntat i tre år på livsviktig donation

Susanne Nilsson från Norrahammar utanför Jönköping har väntat i tre år på en benmärgsdonation.

Flera hundra personer i Sverige står idag i kö för att få organ, som kan rädda deras liv.

I Sverige är behovet stort av fler donationer. Under förra året blev 167 avlidna personer organdonatorer i landet, vilket är den högsta siffran hittills i Sverige. Ändå dog ändå 34 patienter i väntan på en donation.

Trots att svenskarna är bland de mest positiva till att donera organ i världen, är behovet större än utbudet. Idag står över 800 personer på väntelistan för ett eller flera organ.

Susanne Nilsson i Norrahammar är en av dem. Sedan hon drabbades av benmärgscancer, för nästan 10 år sedan, har hon fått transplantationer med sina egna stamceller.

Men nu räcker inte detta längre. För att överleva måste hon få en helt ny och frisk benmärg.

– De sa först att det skulle dröja en till två månader men det var inte så lätt för mig. Jag har ju väntat i tre år.

Hon fick precis nyligen besked om att hon ska få en ny benmärg.

Fotnot: På Socialstyrelsens hemsida kan du läsa mer om Donationsregistret.

 

Publicerad i P4 Jönköping.

Text och bild: Alexandra Letterfors, Sveriges radio.

SVT Nyheter Väst – Nytt organutbyte kan rädda fler liv

Närmare hälften av de 1.000 personer i landet som väntar på att få ett nytt organ väntar på en njure. Sahlgrenska universitetssjukhuset startar snart ett organbytesprogram som väntas ge fler behövande nya njurar. Det är vad njursjuka Sofia Lundquist från Göteborg hoppas på.

Sofia Lundquists njurar fungerar nästan inte alls. Hon är en av de drygt 400 personer i landet som väntar på en ny njure och ett telefonsamtal.

– Och när jag får det samtalet måste jag sticka direkt, lämna allt och då vet jag att jag har en stor operation framför mig med tung medicinering efteråt. Jag känner både hopp och rädsla inför det, säger hon.

Sofias sambo Magnus Hansson ville donera en njure till Sofia men eftersom de inte matchar skulle hennes kropp bara stöta bort den. Nu sätter de istället sitt hopp till ett organbytesprogram via Sahlgrenska i Göteborg.

– Om det finns par i samma situation så kanske Magnus kanske ge sin njure till en person i ett annat par och den donatorn kan ge en till mig. Det är vår stora förhoppning, säger Sofia Lundquist.

Självklart att hjälpa

För Magnus är det självklart att ge sin njure till någon annan om det kan hjälpa Sofia.

– Kan det hjälpa Sofia så självklart. Jag hade ändå gett min njure till henne om vi hade matchat men nu får det bli på det här sättet istället, säger Magnus Hansson.

Det kan till exempelvis handla om ett par i Stockholm och ett par i Göteborg som ska matchas. Njuren tas ut på respektive ställe samtidigt och flygs sedan från Göteborg till Stockholm och vice versa och sätts därefter in i respektive mottagare.

I bytesprogrammet samarbetar Sahlgrenska med samtliga transplantationscentrum i Sverige. Hittills finns sex par i landet uppskriva på listan. Läkarna hade helst velat ha fler namn men redan till hösten hoppas man kunna genomföra de första operationerna.

”Allt måste klaffa”

– Vi tror att man kan öka antalet njurtransplantationer med tio procent om man kommer igång med det här. När det här är fullt utbyggt tror jag att vi kommer att kunna behandla mellan 10 och 15 par om året på det här sättet, säger Per Lindner, verksamhetschef för Transplantationscentrum vid Sahlgrenska i Göteborg.

Finns det några problem med det här?

– Det är en logistisk utmaning och allt måste klaffa. Man måste bland annat veta att båda operationerna startar samtidigt och man måste titta noga på njurarna på olika sätt och se att de är lämpliga innan man tar ut dem, säger Per Lindner.

Förhoppningen är att organbytesprogrammet senare ska inkludera de nordiska länderna.

Publicerad i SVT Nyheter Väst.

Reporter: Sanna Ekstedt Larsson, SVT Väst.

Prins Daniel i möte med MOD

Tisdagen den 11 oktober gav Prins Daniel företräde för Emma Dalman och Peter Carstedt från MOD – Mer organdonation. Prinsen är beskyddare av MOD.

Under mötet talade de om situationen för de personer som i dag väntar på en livsviktig transplantation och vad som krävs för att Sverige skall bli bättre inom organdonation och komma ikapp övriga länder i Europa.

”Om du är beredd att ta emot organ till dig själv eller en anhörig så måste du också vara beredd att rädda en annan människas liv genom att donera. Det är så många människor som är svårt sjuka och behöver nya organ. I dag har kring 1,6 miljoner svenskar tagit ställning i donationsregistret. Jag tycker att den siffran åtminstone borde fördubblas. Tillsammans kan vi arbeta för en förändring och skapa bättre förutsättningar för att rädda liv”, säger Prins Daniel.

Just nu pågår Donationsveckan som är en årligen återkommande nationell kampanjvecka som initieras av Socialstyrelsen. Ett syfte med veckan är att få fler att ta ställning till donation.

Publicerad av Kungahuset.

Foto: Kungahuset.

Någon annans njurar räddade hans liv

Peter Carstedt skulle bara gå på en vanlig hälsoundersökning inför en resa till Japan. Väl hos läkaren fick han ett besked som förändrade hans liv.

Peter Carstedt var en pigg och frisk 20–årig student som skulle iväg och plugga i Japan. Det enda som behövdes var ett friskhetsintyg, men inget blev som det var tänkt.

Läkaren upptäckte att Peter led av en obotlig sjukdom som innebar att han skulle behöva göra en njurtransplantation. Beskedet var chockartat och nu började en flera års lång väntan på en donator och rätt tillfälle för en operation.

Ibland kunde just denna väntan vara obeskrivlig.

Men en donator hittades och idag är Peter Carstedt en pigg och frisk man och pappa till två barn. Han har också grundat organisationen MOD, Mer OrganDonation.

Nu vill han prata för att alla tar ställning till organdonationer.

– Om du har inte har gjort din vilja känd så gör gärna det. Prata med dina anhöriga, registrera i donationsregistret och ta ställning. Även om du känner att det här inte är för dig gör din vilja känd.

 

Publicerad i P4 Kalmar.

Reportage: Maria Skagerlind, Sveriges Radio.
Foto: Bertil Ericson / TT

8-Year-Old Girl Receives New Kidney From Teacher

Students thank their teachers for the patience, care and inspiration. But an 8-year-old girl from Wisconsin thanks her teacher for saving her life with an organ donation.

Natasha Fuller was suffering from chronic kidney disease. Prior to a life-saving kidney transplant earlier this week, Natasha needed regular dialysis because of her poorly functioning kidney.

In March, Jodi Schmidt, Natasha’s first-grade teacher at the Oakfield Elementary, volunteered to donate her kidney to the little girl.

The doctors found that the kidney was a perfect match, which fueled the Fuller’s hope for their daughter’s future.

The successful kidney transplant was completed last May 24 at the Children’s Hospital of Wisconsin and Natasha is recovering well after the operation.

”Thanks to Jodi’s amazing gift and support of her family, we are with Tasha as she recovers and gets stronger after the transplant,” the Fullers said in a statement released by the Children’s Hospital of Wisconsin on Facebook.

The staff at Oakfield Elementary also showed great support to the Fullers. They even went the extra mile with Schmidt’s announcement about her donation.

In March, the grade school teacher invited Chris Burelton, Natasha’s grandmother, to school. At first, they told her the staff wanted to present her a small gift for helping the family take care of Natasha.

Schmidt gave the grandmother a gift with a note inside that said that the teacher’s own kidney is a perfect match of Natasha’s. The staff even filed the event and shared it with the Fullers.

”You? Oh my gosh! Here I thought she was coming to school because she was naughty,” said Burelton in the video before she burst out crying.

Schmidt said she is thrilled that her student is recovering well. The teacher also said that she hopes their story can inspire other people to consider becoming an organ donor. The Fullers are also encouraging people to become organ donors.

According to the National Kidney Foundation, there were 121,678 people in the United States waiting for life-saving organ transplants as of January 11 this year. Among these patients, 100,791 were waiting for kidney transplants.

 

Publicerad i TechTimes.
Text: Katherine Derla, TechTimes.

Peters njure räddade Helenas liv

Speciell dag. Andra firar alla-hjärtans-dag. Helena och Peter Larsson har i stället den 14 mars som sin speciella dag. Det var då som Helena fick Peters ena njure och sjukdomen vände.

Helenas farfar dog i polycystisk njursjukdom. Hennes pappa drabbades av samma sjukdom och överlevde tack vare transplantation. Själv har Helena levt med vissheten om att också hon kan bli sjuk.
– När jag var 26 år fick jag veta att också jag var drabbad. Då gjorde man ett ultraljud, säger Helena. Men jag blev ändå förvånad att sjukdomen dök upp tidigare än vad jag hade räknat med, redan när jag var 51 år. De andra i släkten var äldre när de insjuknade.

Polycystisk njursjukdom innebär att det bildas cystor i njurarna, alltifrån några stycken till flera hundra, cystor som till sist slår ut njurarna.
– Det är en sjukdom som smyger sig på. Man blir tröttare och tröttare. Först så här efteråt förstår jag hur sjuk jag egentligen var.
Helena arbetade så länge hon kunde som lärare på Tibbleskolan.
– För mig är det viktigt att träffa människor, jag får energi av det. Och jag har svårt att vara sjuk, svårt att bara vara.

Sjukdomen accelererade. I maj 2013 frågade Helenas läkare om hon hade en donator. Det var då Peter erbjöd sin ena njure.
– Jag frågade inte. Erbjudandet kom spontant från dig, säger Helena och tittar på Peter.
För Peter var det ett självklart val. Han tvekade aldrig, utan såg i stället många fördelar.
Dels skulle Helena bli frisk, få tillbaka ett bra liv och familjen skulle må bättre igen, dels skulle han själv få gå igenom noggranna undersökningar och kollas upp på alla tänkbara sätt, både före operationen och sedan resten av livet.

En omfattande utredning gjordes
och resulterade i att Peter godtogs som donator. Den 18 december 2013 anlände Helena och Peter till Akademiska sjukhuset i Uppsala, inställda på operation. De blev i stället hemskickade.
– Jag vägde 98 kilo, och det var för mycket. Jag var tvungen att gå ner i vikt innan de tordes operera, säger Peter.
– Läkaren sa bara att ”den magen ska bort”, annars opererar vi inte. Riskerna är för stora, fyller Helena i.

På tre månader lyckades Peter gå ner 20 kilo. 
– Jag undvek kolhydrater i alla former, började med att promenera morgon och kväll, sen började jag springa två gånger om dagen.
Han visste att det var bråttom.
Operationen flyttades fram till den 14 mars. Nu gick allt enligt planerna. Peters ena njure flyttades över till Helena.
Han hämtade sig snabbt. Ett par dagar efter operationen fick Peter åka hem.
– Jag blev sjukskriven i åtta veckor för att jag inte fick lyfta, annars var det ingen större skillnad mer än att man inte hade riktigt samma ork som tidigare, säger han.

Värre var det för Helena. 
– Det tog lång tid innan jag kom tillbaka, framför allt psykiskt. Jag kunde inte glädja mig, fast jag skulle vara så glad. Jag kände en slags ledsenhet. Men som någon sa, har man gått igenom ett trauma måste det få ta lite tid.
Hon beskriver sig som en människa med ett stort kontrollbehov. Det var en del av svårigheterna, att kunna släppa kontrollen, att lita på att andra hade hennes bästa för ögonen.

Helena beskriver det som att hon och Peter levde i en egen bubbla efter operationen, ungefär som när de fick barn. Hon mådde dåligt psykiskt och tillfrisknandet gick långsamt.
– Peter har varit otroligt stöttande hela vägen, trots att det nog skulle ha varit tvärtom.
När Helena började må bättre, fick Peter en liten svacka.
– Vi visste att de kunde bli så. Vi fick båda gå och prata med var sin kurator före transplantationen. Jo, det måste jag också få säga här, personalen på njurmottagningen i Västerås har varit helt underbara.

Strax före jul började Helena arbeta full tid igen, efter att ha varit sjukskriven tre månader och en tid jobbat deltid. I februari uppmanades hon av sin läkare att försöka släppa tankarna på det som varit och gå vidare.
– I dag mår jag bra igen. Det är viktigt att få synliggöra att det faktiskt går bra att donera ett organ som Peter gjorde, och även att genomgå en transplantation.

 

Publicerad i VLT – Vestmanlands Läns Tidning

Text & Foto:  Annika Persson

Sida 3 av 1012345...10...Sista »