Använde 167 döda personer

Ifjol togs organ från 167 avlidna personer för transplantation, den högsta donationssiffran någonsin, meddelar Socialstyrelsen.

Det handlar om transplantation av njurar, lever, hjärta, lungor, bukspottkörtel och emellanåt tunntarm.

För att komma ifråga som donator måste patienten vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning när döden inträffar.

Trots rekordet är behovet av organ mycket större. 825 personer står på väntelistan, 75 procent av dem väntar på en ny njure.

Publicerad i Höglandsnytt.

Rekordår för donerade organ

Under 2015 togs organ från 167 avlidna personer för transplantation. Det är den högsta donationssiffran någonsin, skriver Socialstyrelsen.

Men fortfarande är behovet betydligt större än tillgången. På väntelistan den 1 januari 2016 fanns ett behov av 825 olika organ. Det stora flertalet, 646 personer, väntar på en ny njure.

De organ som transplanteras från avlidna är njurar, lever, hjärta, lungor, bukspottkörtel och i vissa fall tunntarm. Organens kondition, inte donatorn ålder, avgör om det är möjligt att transplantera eller inte.

För att vara aktuell som donator finns ingen åldersgräns. Däremot måste patienten vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning när döden inträffar.

Publicerad i Dagens Medicin.

Organ från 167 avlidna användes

Under 2015 togs organ från 167 avlidna personer för transplantation. Det är den högsta donationssiffran någonsin, skriver Socialstyrelsen.

Men fortfarande är behovet betydligt större än tillgången. På väntelistan den 1 januari 2016 fanns ett behov av 825 olika organ. Det stora flertalet, 646 personer, väntar på en ny njure.

De organ som transplanteras från avlidna är njurar, lever, hjärta, lungor, bukspottkörtel och i vissa fall tunntarm. Organens kondition, inte donatorn ålder, avgör om det är möjligt att transplantera eller inte.

För att komma ifråga som donator finns ingen åldersgräns. Däremot måste patienten vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning när döden inträffar.

Publicerat i Svenska Dagbladet.

Källa TT.

Ronnys gåva räddade allvarligt sjuka vännen

Ronny Gustafsson, till höger, blev ledsen när han hörde att kompisen Mats Westerlund var illa däran i sin njursjukdom. Utan att tveka bestämde han sig för att donera sin ena njure till kamraten. ”Han är ju min kompis, säger Ronny. Foto: Kristina Wirén.

När Ronny Gustafsson, 63, fick beskedet om sin allvarligt sjuka kompis fanns det inga tvivel.

På stående fot bestämde han sig för att donera sin ena njure åt sin mångåriga vän Mats Westerlund, 59.

– Jag kunde inte tänka på att han skulle få ett helsike medan jag satt med friska delar, han är ju min kompis, säger Ronny om donationen som räddade Mats.

– Vi träffades på en motorcrossbana och sedan dess har vi umgåtts en hel del. I bland åker vi ut och kollar på lite motorgrejer eller stannar hemma och mekar lite i garaget, säger Ronny Gustafsson.

Mats Westerlund lider av en ärftlig sjukdom som innebär att det finns vätskefyllda cystor i njurarna. För två år sedan blev han sjuk.

– Jag var ute och jobbade när en cysta sprack, säger Mats som blev inlagd på sjukhus i närmare två veckor.

Till slut blev situationen så allvarlig att hans ena njure fick opereras bort och Mats fick börja med dialys. Behandlingen var tuff, under nio, tio månader gick han på behandling tre dagar i veckan, fyra timmar varje gång.

”Hade fått ett helsike”

Han förklarade att det fanns en risk för att han inte skulle kunna följa med Ronny ut på olika motorträffar i framtiden.

– Det var tufft att höra att han var sjuk, det var inte alls roligt. Jag tänkte direkt att jag kunde försöka hjälpa honom, säger Ronny som bestämde sig för att donera sin ena njure.

Mats förklarar att han blev häpen av kompisens förslag.

– Först trodde jag det knappt, prata kan ju många göra men vad händer sedan när det verkligen gäller? Men jag förstod att han menade allvar, säger Mats.

Efter flera tester och noggranna medicinska undersökningar godkändes Ronny som donator och tillsammans med Mats började han planera för operationen, men också ett liv efteråt.

”Var nog lite nervösa båda två”

Helst ville de ha tid redan på våren 2014, inför motorsäsongen, men först på hösten fanns det möjlighet. Vännerna tog tåget från Småland och for till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

– Vi sa inte mycket under resan. Vi var nog lite nervösa båda två, säger Mats.

På sjukhuset skrevs de in och placerades i samma rum. Dagen efter rullades de i väg till operation och på operationsbordet fick Ronny frågan om han ångrade sig.

– Men jag tvekade aldrig, säger han.

Ronny var hyfsat snabbt uppe på benen igen men för Mats tog det ytterligare lite tid efter att han drabbats av en blödning.

”Oändligt tacksamma”

Men i dag mår båda två hur bra som helst och gläds åt att kunna umgås under pigga och glada former.

– Han är min kompis och det är sånt här vänskap handlar om. Jag känner mig stolt över att jag kunde hjälpa honom, säger Ronny.

Kamraten Mats är lika tacksam som Ronny är stolt.

– Jag blev väldigt rörd, utan Ronnys hjälp hade det varit kört, säger Mats som dessutom fick sitt första barnbarn bara någon vecka före donationen.

– Det var mycket som hände där ett tag, jag är väldigt tacksam för allt, säger Mats och förklarar att han numera firar tre födelsedagar varje år.

– När jag fyller år, när Ronny fyller år och operationsdagen!

Tidningen Land har också skrivit om Ronnys och Mats historia.

Armbandet kan bli nyckeln till en ny njure

Inom Njurmedicin på SUS pågår en försöksverksamhet där överviktiga patienter får hjälp med att komma i form för en njurtransplantation.

Anders Kristiansson samtalar med kurator Boel Persson och sjukgymnast Mia Trondsen.

Anders Kristiansson lider av njursvikt och skulle behöva en ny njure. Men för drygt ett år sedan fick han ett mardrömsbesked.

– Gå ner 20 kilo under sommaren – annars blir det ingen transplantation, citerar Anders Kristiansson sin läkare.

Nu är han testpilot i ett projekt inom Njurmedicin på SUS, där överviktiga patienter får hjälp med att komma i form för en ny njure.

Anders har ett aktivitetsarmband runt handleden, men till skillnad från de flesta andra så är hans armband direktkopplat till sjukhuset. Teamet på njurmottagningen kan följa hans framsteg och hjälpa honom att hålla formen i väntan på transplantationen.

Extra tuff situation för njursjuka

Aktivitetsarmbandet är direktkopplat till sjukhuset.

Att överviktiga nekas transplantation beror på att riskerna både under och efter operationen är för höga. Patienter i den situationen sitter i en rävsax, för njursjuka har extra svårt att bygga och behålla muskler eftersom sjukdomen sakta bryter ner kroppen.

– De här patienterna behöver verkligen vår hjälp, men det har varken funnits resurser eller någon plan för hur det ska gå till. Vi har ingen annan som vi kan remittera dem till, berättar sjukgymnasten Mia Trondsen.På initiativ från transplantationskirurgen Clara Paul startade hon tillsammans med kuratorn Boel Persson och dietisten Renée Thunell ett projekt för att på ett målmedvetet sätt hjälpa patienterna att komma i form, med kostråd, träning och terapisamtal.

– Men eftersom resurserna är knappa så kan vi inte ta emot alla. Det vilar ett stort ansvar på deltagaren att själv vara motiverad och att man just vid det aktuella tillfället kan fokusera helhjärtat på detta, förklarar Boel Persson.

Dålig koll mellan träffarna

För Anders Kristiansson blev deltagandet en framgång, men absolut ingen enkel resa.

– Mia var på mig som en hök, men det behövdes! konstaterar Anders.

Han uppskattade täta kontakter och feedback från sina ”coacher” på mottagningen. De kom överens om att använda SMS för att hålla kontakt kring träningsresultaten, men Mia Trondsen kände att ett mer högteknologiskt upplägg av programmet hade varit bättre.

– De hjälpmedel vi hade var blanketter som patienten fick fylla i hemma under veckorna, och sedan gå igenom tillsammans med oss när vi träffades. Men hur det egentligen gick träning, sömn och annat mellan våra träffar hade vi ingen koll på. Det kändes väldigt ålderdomligt, säger Mia Trondsen.

Efter många turer kom teamet i kontakt med forskningsinstitutet Mapci på Lunds tekniska högskola, och tillsammans med två studenter har de nu utvecklat ett koncept med mobiltelefoner och aktivitetsarmband som ska användas när nästa grupp deltagare startar sitt 12-veckorsprogram efter sommaren.

Sjukgymnast Mia Trondsen och kurator Boel Persson. Under hösten deltar även dietist Sara Palm i projektet.

Stora förhoppningar på framtiden

Mia Trondsen och Boel Persson berättar om hur de blivit förbluffade över vilka framsteg deras första försökspatienter har nått. Alla har minskat i bukomfång. En kvinna som hade ställt in sig på att dö har nu börjat cykla till sin dialys, och flera andra deltog i våras i Lundaloppet.

För Anders Kristiansson har det gått ett år sedan han avslutade programmet, men han har fortsatt att hålla tät kontakt och även hjälpt till att utveckla armbanden. Han står nu på transplantationslistan och hoppas snart kunna få en ny njure, men för nå dit måste han fortsätta att hålla liv i träningen. De stora framsteg han har gjort sedan starten väcker ibland starka känslor.

– Jag har stått på löpbandet och börjat gråta. Känslan av att jag faktiskt klarar av det här kan göra mig riktigt rörd, berättar Anders Kristiansson.

TEXT: Lars Nilsson
BILD: Lars Nilsson

Skånes Universitetssjukhus

Akademiska i Uppsala vill värva donatorer

Varje år dör människor i Sverige i väntan på organ som aldrig kommer. Den här veckan satsar Akademiska sjukhuset extra på att värva donatorer.
– Ett par dagar efter transplantationen, så fort jag kunde komma upp ur sängen, så kände jag mig som en annan människa. Det låter som en kliché, men det var verkligen så, säger Francis Markey som fick njuren förstörd efter en blodförgiftning till 24UNT.

Totalt står omkring 800 personer på väntelistan för organ i Sverige. Störst är behovet av njurar.

Men samtidigt som uppemot 85 procent av svenskarna säger ja till donation, gäller det att informera om det.

– Hur du gör det spelar mindre roll. Det är lika mycket värt oavsett form, muntlig till anhörig, att registrera sig i donationsregistret eller att ha ett ifyllt donationskor i plånboken, säger Karin Lindh, transplantationskoordinator på Akademiska sjukhuset.

Av: Julia Burman Görans

Det här inslaget är publicerat i Upsala Nya Tidning

Inlägget Akademiska i Uppsala vill värva donatorer dök först upp på MOD.

Lång kö till donerat organ

Just nu står cirka 800 svenskar i kö i väntan på ett nytt organ, ett tiotal av dem är sörmlänningar. Nu, under den pågående donationsveckan, är ett bra tillfälle att anmäla sig till donationsregistret.

Viljan att donera har ökat, men behovet är fortfarande betydligt större än tillgången på organ. Förra året skedde 166 donationer i Sverige, det högsta antalet hittills.

I Sörmland har Mälarsjukhuset cirka fem donationer om året och Nyköpings lasarett en enda.

Fortfarande hinner ett antal människor i Sverige dö i väntan på organ som aldrig kommer, störst är behovet av njurar.

Ändå är de flesta svenskar välvilligt inställda till att donera, i olika undersökningar säger uppåt 85 procent ja till donation. Problemet är att de varken informerar anhöriga eller registrerar sig i donationsregistret.

– Ta ställning och gör din vilja känd. Hur du gör det spelar mindre roll. Det är lika mycket värt oavsett form, muntligt till anhörig, genom att registrera dig i donationsregistret eller ha ett ifyllt donationskort i plånboken. Det säger Karin Lind, transplantationskoordinator för sjukhusen i Mellansverige.

Donationsveckan pågår 5-11 oktober.

Av Gunilla Karlsson

Den här artikeln är publicerad i Ekuriren

Inlägget Lång kö till donerat organ dök först upp på MOD.

Jonathan, 14, dör om han inte får nya lungor

Jonathan Ivarsson är i desperat behov av nya lungor. Om läkarna inte hittar en donator inom kort kommer 14-åringen inte att överleva. Nu berättar hans pappa hur de hittar styrka i kampen.
– Vi ska klara det här även om läget är akut, säger Tommy Ivarsson.

När Jonathan Ivarsson från Hålta var fem år upptäckte läkaren att det var något fel på hans lungor. Han hade drabbats av lungfibros.
Då hade han precis kommit hem från en Sydafrikaresa med sin familj.
– Hans lungor lade av väldigt hastigt. De fungerar inte som hos en frisk människa, säger hans pappa Tommy Ivarsson.

Akut situation
Sedan dess har han och hans familj genomgått en tuff resa för att hitta en lungdonator. För tre år sedan hamnade han först i kön för att få göra en transplantation.
Trots det har man inte hittat nya lungor till Jonathan – och nu är situation akut.
– Vi har precis gått igenom två smärtsamma veckor. Vi talar om att vi måste hitta en donator väldigt snart, säger Tommy.
Jonathans hälsotillstånd gör att han måste ha syrgas och bevakning dygnet runt. Därför turas hans föräldrar om att sova på sjukhuset varannan natt.
– Det känns oerhört viktigt att ha honom nära. Det är lättare att vara på sjukhuset. Är jag hemma går jag i tankar som: ”vad händer?”.

Vad är det för drömmar han har?
– Vi har sagt att: ”Så fort du blir frisk åker vi till Sydafrika”. Han drömmer om att få lite frihet och resa. Så han kan ta igen allt han har förlorat.
För att hjälpa andra familjer har Tommy Ivarsson startat Jontefonden. Han har också en uppmaning till föräldrar.
– Det är viktigt att ta ställning kring om man ska donera organ. Ställ dig frågan: ”Är jag beredd att ta emot organ?”. Då kanske man inser att det är självklart att ge organ om det värsta händer.

Läs mer på Jontefonden

Av Gustaf Nilsson

Den här artikeln är publicerad i GT

Inlägget Jonathan, 14, dör om han inte får nya lungor dök först upp på MOD.

Helena räddades av transplantation

Sju personer donerade sina organ i Västerås förra året. Helena Lundin hade inte levt i dag utan sin nya lever. ”Jag är tacksam att han eller hon tog beslutet att så att jag kan leva”, säger hon.

Länet ligger högre än snittet för Sverige när det gäller organdonation. De som donerar motsvarar 28 personer per 1 miljon invånare. För Sverige är snittet 15. För 46-åriga Helena Lundin var transplantation räddningen. Hon är mitt livet och mår efter sina förutsättningar bra. Hon är kroniskt trött och orkar inte jobba längre – men det är inte det värsta som kan hända.

– Jag lever gott, om än ett begränsat liv. Jag kan gå en promenad på 45 minuter och jag är otroligt tacksam att jag kan leva.

Hur ser du på att någon måste dö för att du ska kunna leva?
– Jag tänker inte så. Han eller hon hade dött ändå oavsett mig och jag kunde inte påverka det. Jag tänker att döden inte var meningslös.

Hur är det då att leva med någon annans organ i sin egen kropp? Hon funderar inte så mycket på det i dag.
– Det är min lever. Det är inte makabert eller konstigt för mig.

Vet du vem som haft din lever?
– Nej. I mitt fall är det ju två personer som dött. Det jag vet är att det är från någon i ungefär samma ålder som jag.

Hon stannar alltid upp på årsdagen av transplantationen.

– Jag är ett bevis på att det gör skillnad – och jag är tacksam att han eller hon tog beslutet att jag kan få leva.

Helena Lundin har gjort två levertransplantationer. Första gången 1999 tillstötte komplikationer och hon fick göra ett nytt ingrepp 2000. Hon går på kontroller vart femte år på Huddinge sjukhus där hon blev transplanterad och får ta medicin mot avstötning resten av livet.

– Min lever är lika bra i dag som för fem år sedan och det går inte att säga hur länge den håller. Sannolikheten att jag får en cancerdiagnos eller är med om en trafikolycka är större än att något händer med levern.

Hon fick vänta fyra och en halv månad på båda sina transplantationer. Hon tänker tillbaka på den stressiga, ovissa tiden.

– I sammanhanget en human väntetid även om jag hela tiden var tvungen att vara nåbar. Man vill inte göra en transplantation, men man vet att man måste göra den eftersom man blir sjukare för varje dag. Man är livrädd i ordets rätta bemärkelse. Det finns inga alternativ.

Hon fick diagnosen Skelleftesjukan, som beror på en mutation i arvsanlaget. Hennes mamma och bror har också levertransplanterats och Helena Lundin är även anhörig. Vecka 41 är donationsvecka och hon tror att det är lättare att ta ställning när man har ett ansikte på någon som transplanterats.

– Vi är många som lever där ute som är i samma situation. En bror, en mamma, en kompis. Utan organdonation hade min pappa varit ensam i familjen för länge sedan.

Av Anders Öhlin
Den här artikeln är publicerad i VLT.

Inlägget Helena räddades av transplantation dök först upp på MOD.

Fortsatt många organdonatorer

Hittills i år har 127 avlidna personer blivit organdonatorer. Det tyder på att 2014 års siffror, som var de högsta någonsin, håller i sig. ”Att vården prioriterar donationsfrågan betyder mycket. En enda donator kan rädda livet på upp till åtta personer”, säger utredaren Josefina Meyer.

Idag startar Donationsveckan som initieras av Socialstyrelsen och pågår till och med den 11 oktober. Under veckan kommer patientorganisationer och sjukhus att informera om organ- och vävnadsdonation och vikten av att ta ställning.

Enligt färska siffror blev 127 avlidna personer organdonatorer fram till den 1 oktober i år. Det tyder på att helårssiffran kan komma att hamna omkring samma nivå som under 2014, då 166 avlidna personer blev organdonatorer.

Kan rädda många liv
Under förra året genomfördes sammanlagt 814 organtransplantationer. Hittills i år har 141 levrar, 51 hjärtan och 324 njurar transplanterats. Av njurarna kom 97 från levande donatorer.

– Fortfarande är det dock många som står i kö för ett nytt organ. För dem kan en organtransplantation betyda skillnaden mellan liv och död. Därför är det oerhört viktigt att sätta fokus på donationsfrågan och att sjukvården prioriterar verksamheten, säger utredaren Josefina Meyer.

Medgivande för donation

För att komma ifråga som donator finns ingen åldersgräns. Patienten måste dock vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning när döden inträffar. Personen måste också vara medicinskt lämplig och det ska finnas ett medgivande för donation. Donatorn kan antingen ha anmält sin vilja till donationsregistret, fyllt i ett donationskort eller informerat sina närstående om sin inställning till organ- och vävnadsdonation.

I dagsläget finns 1 547 845 personer i Socialstyrelsens Donationsregister.

Fakta
Transplanterade organ fram till den 1 oktober 2015.
Njurar: 324 (varav 97 från levande donatorer)
Lever: 141
Hjärta: 51
Lungor: 31
Hjärta + lunga: 1
Bukspottkörtel (pancreas) : 23
Tarm : 2
Cell-öar: 13
Fortfarande är det dock många som väntar på att få ett eller flera organ. Vid halvårsskiftet stod totalt 785 personer i transplantationskö.

Inlägget Fortsatt många organdonatorer dök först upp på MOD.

Sida 5 av 9« Första...34567...Sista »