Forsatt stort behov av donerade organ

Donationsviljan i landet har ökat något. Men behovet av organ är fortfarande större än tillgången. Den 5 oktober startar den nationella donationsveckan där uppmaningen är att göra sin vilja känd. På Akademiska sjukhuset sker 15 till 20 donatorer per år. Just nu väntar ett 20-tal uppländska patienter på organ.

– I Sverige finns bara 1,5 miljoner människor registrerade i donationsregistret. I de allra flesta fall får en anhörig ta ställning till frågan om donation, säger Karin Lindh, transplantationskoordinator på Akademiska sjukhuset.

Varje år hinner ett antal människor i Sverige dö i väntan på organ som aldrig kommer. Totalt står omkring 800 personer på väntelistan, störst är behovet av njurar.

Svenskarna är, enligt olika undersökningar välvilligt inställda till att donera. Uppåt 85 procent säger sig ja till donation, men även om man som individ är positivt inställd gäller det att informera om det.

– Ta ställning och gör din vilja känd. Hur du gör det spelar mindre roll, det är lika mycket värt oavsett form, muntligt till anhörig, att registrera sig i donationsregistret eller att ha ett ifyllt donationskort i plånboken. Sådana kort finns till exempel på apotek, säger Karin Lindh.

Antalet donationer i Sverige har och brukar ligga mellan 140 till 150 stycken per år. 2014 steg antalet något till 166 stycken. Det är det högsta antal man haft någonsin.

Organdonation kan ske vid sjukhus som har intensivvårdsavdelningar med respiratorvård.
På Akademiska sjukhuset sker 15 till 20 donatorer per år. Just nu väntar ett 20-tal uppländska patienter på organ.

Inlägget Forsatt stort behov av donerade organ dök först upp på MOD.

Att donera organ väcker frågor

På måndag inleds en officiell organdonationsvecka, som genom debatter och kampanjer förhoppningsvis ska leda till att fler svenskar vill donera sina organ. I dag är köerna långa. Drygt sjuhundra patienter väntar på nya organ såsom en njure, ett hjärta, en lever, lungor eller en bukspottkörtel. Vissa hinner inte få ett nytt organ i tid utan dör.

Frågan att ge sina organ är inte okontroversiell utan behäftad med starka känslor för vissa människor. I romanen ”Alla delar av dig” utforskar författaren Charlotta von Zweigbergk känslor och tankar kring att ge bort sina organ.

Reporter Katarina Gunnarson träffar också pappan Tommy Ivarsson. Hans 14-årige son Jonathan har i tre år väntat på nya lungor.

Inlägget Att donera organ väcker frågor dök först upp på MOD.

”Man ska hedra medborgarnas önskan att donera organ”

I donationsutredningen presenteras en rad förslag som ska kunna fördubbla antalet organdonatorer. Bland annat ska vården kunna utreda samtycke före en patient avlider. Regeringens särskilda utredare Anders Milton lyfter fram patientens självbestämmande som det viktigaste i den utredning han i dag, onsdag, lämnat på socialdepartementet.

– Vi måste komma bort från tanken att man vårdar någon för någon annans skull, säger han till Dagens Medicin.

Personer som drabbas av en svår stroke med dålig prognos erbjuds i dag palliativ behandling utan respiratorvård. Det beror, enligt Anders Milton, på att Socialstyrelsen vid två tillfällen, 2007 och 2011, i brev till vården gett uttryck för att om patienten skulle läggas i respirator så skulle det vara vård för någon annans skull. Det vill säga vård för den person som i förlängningen skulle kunna få ett organ när patienten avlider.

– Det tycker vi är fel synsätt och föreslår därför lagändringar som innebär att man i stället ska se det som att man ska hedra medborgarnas önskan att donera organ.

Rent konkret föreslås en ny typ samtyckesutredning. Det innebär att när en patient i situationen ovan kommer in på sjukhus så undersöks den eventuella viljan att donera genom slagning i donationsregistret och/eller samtal med närstående. Och parallellt med palliativ vård ges även cirkulationsstabiliserande medel så att organen är i så bra skick som möjligt vid en eventuell donation.

Om utredningen kommer fram till att patienten är negativt inställd till donation avbryts den cirkulationsstabiliserande behandlingen. Om utredningen landar i att patienten är positiv fortsätter behandlingen tills dess att patienten avlider och efter det opereras aktuella organ ut.

Donationsutredningen föreslår också en lagändring för patienter som intensivvårdas och som både i journaltext och i samförstånd med anhöriga konstaterats vara bortom räddning, enligt utredaren.

Utredningen föreslår att patientens eventuella vilja att donera också här utreds och om vården finner att hen är negativt inställd så avbryts behandlingen, precis som i dag. Kommer utredningen i stället fram till att patienten är positivt inställd tas det först kontakt med en transplantationskirurg. Sedan stängs respiratorn av och om patientens hjärta slutar att slå inom en tretimmarsperiod blir patienten eventuellt aktuell för donation.

– Med de här förändringarna kan vi fördubbla antalet donatorer och då försvinner i princip kön, säger Anders Milton.

Utredningen även låtit genomföra en enkät med allmänheten.

– Den gav ett överväldigande stöd för förslagen, säger Anders Milton.

Det ska även råda en bred konsensus hos både patientföreningar och professionsföreträdare om att förslagen ligger väl i linje med de uppfattningar som finns. Ingen organisation ska enligt utredaren ha opponerat sig.

Av Jens Krey
Denna artikel är publicerad i Dagens Medicin

Inlägget ”Man ska hedra medborgarnas önskan att donera organ” dök först upp på MOD.

Om organdonation i SR Ekot

– De senaste åren har vi sett en långsam men tydlig förändring, att fler och fler kommit till insikt att sjukvården är det första steget i frågan om organdonation. Och där sjukvården måste respektera patientens vilja att få donera.

Kristina Hamreus Johnsson, intensivvårdsöverläkare på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna kommenterar Donationsutredningen som släpptes under gårdagen. Lyssna på inslaget från Ekot via länken nedan.

Inlägget Om organdonation i SR Ekot dök först upp på MOD.

Döda ska ge fler längre liv


Foto: Henrik Montgomery

Varje år dör cirka 90 000 människor i Sverige. Endast en bråkdel av de 250 personer som teoretiskt kan bli donatorer blir det. Förra året var antalet organdonatorer 166 stycken.
Samtidigt har Sverige bland den mest donationsvilliga befolkningen i Europa. I enkäter säger 80 procent av befolkningen att de vill donera organ om de skulle dö. Snittet i EU är cirka 55 procent.
För att bli donator måste patienten ligga på en intensivvårdsavdelning kopplad till en respirator och dö i en nytillkommen hjärnskada, vanligtvis stroke.

Behovet av fler organdonatorer är stort i Sverige. Nu läggs förslag på åtgärder som ska öka antalet organdonatorer rejält.
-Förslagen går bland annat ut på att de som vill bli donatorer ska få bli donatorer, säger Anders Milton, regeringens särskilde utredare.
En huvudpunkt i utredningen är att det ska bli tillåtet att vårda någon för någon annans skull, vilket det inte är i dag enligt ett direktiv från Socialstyrelsen. En döende patient får alltså inte hållas vid liv, inte ens en kortare tid, för att möjliggöra att personens organ kan tas tillvara, även om personen ifråga uttryckligen önskat det.
Det vill Anders Milton ändra på.

Efter döden
-Vi kan tänka oss en patient med en svår hjärnskada efter en hjärnblödning. Patienten kommer att dö. Som det är i dag läggs dessa patienter inte upp på intensiven utan får dö. Vi menar att det vore bättra att köra upp dessa patienter till intensiven samtidigt som patientens vilja att donera organ utreds. Om han eller hon vill donera blir det en operation, om inte avbryts behandlingen, säger Anders Milton.
Tanken är att operationerna ska genomföras efter att döden inträffat och först när hjärnan därefter förlorat alla sina funktioner.
I många andra länder gör man just så. I exempelvis Storbritannien väntar man 15 minuter efter det att hjärtat slutat slå, för att försäkra sig om att det inte spontant vaknar till liv igen.
Dubbelt så många
I så fall, menar Anders Milton, skulle antalet personer i Sverige som teoretiskt kan bli organdonatorer fördubblas, från dagens 250 till drygt 500.
-I dag väntar 700 svenskar på ett nytt organ och varje år dör 30-50 svenskar på grund av organbrist.
Men en ny praxis kräver att lagen ändras ”på några punkter”.
-En sådan ändring brukar ta 1,5 år – om allt går som på räls, säger Anders Milton.

Den här artikeln är publicerad i GöteborgsPosten

Inlägget Döda ska ge fler längre liv dök först upp på MOD.

”Utan Lars hade jag aldrig överlevt”

Fredrik Eng, 45 (till höger i bild), höll på att dö till följd av en allvarlig sjukdom. Då bestämde sig kompisen Lars Johansson, 46, för att rädda hans liv.
– Om inte Lars hade donerat sin njure till mig hade mina barn inte haft en pappa i dag, säger Fredrik.

De har hängt ihop sen barnsben – och gjort allt tillsammans. Men vänskapen hade kunnat få ett abrupt slut, om inte Lars bestämt sig för att donera sin ena njure till Fredrik.

Det var för fem år sedan som Fredriks njurar kollapsade, till följd av långvarig diabetes och högt blodtyck. Småbarnspappans tillvaro ändrades över en natt.
– Plötsligt kunde jag inte kissa och jag fick börja med dialys, var fjärde timme, berättar han.

Sjukdomen begränsade Fredriks liv och möjlighet att vara den pappa han alltid varit, men det skulle bli värre.
– Efter ett tag drabbades jag av bukhåleinflammation och blev riktigt dålig, fortsätter Fredrik och får tårar i ögonen när han berättar att han trodde att livet var på väg att ta slut.

Mitt emot honom, på en vägkrog strax utanför Falköping, sitter Lars Johansson – Fredriks bästa vän och hjälte. Lars som levt hela sitt liv i skogen och ser sig själv som en enkel man, säger att Fredrik alltid funnits där för honom – och att beslutet att donera var lätt.
– Jag har förlorat två släktingar i njursjukdomar, jag vet att det kan gå riktigt illa, säger han.

När Lars bestämt sig knackade han på hemma hos sin sjuke vän, och slog sig ned i soffan. Fredrik minns samtalet ordagrant:
– Lars sa att jag alltid ställt upp för honom och att han ville göra något för mig, därför ville han ge mig sin ena njure.

Fredrik skakar på huvudet när han berättar.
– Jag började gråta och sen gick jag runt i cirklar och sa ”om du är så jäkla dum får du skylla dig själv.”

Lars ler mot sin bästa vän och säger:
– För mig var det självklart. Varför skulle jag inte hjälpa honom, om jag kunde?
En dag senare åkte Fredrik till sjukhuset och berättade att han hade en donator – och därefter påbörjades en årslång transplantationsutredning.

Lars fick hela tiden möjlighet att backa ur – men han stod fast vid sitt beslut. Han skulle ge Fredrik möjlighet att leva vidare.

När bägge fått tummen upp och det stod klart att Lars skulle kunna donera till Fredrik, drabbades Fredrik plötsligt av en allvarlig lunginflammation som höll på kosta honom livet. Då var hans barn tre och fem år gamla.

Och allt verkade nattsvart igen.
– Men på något konstigt sätt klarade jag mig och vi kunde till slut genomföra transplantationen.

Den 11 december förra året skrevs Lars och Fredrik in på Sahlgrenska, och låg bredvid varandra i varsin säng.
– När jag låg där tänkte jag på alla år. Vi har ju gått i lekskolan tillsammans, rest ihop, vi fiskar tillsammans, ses över middag. Att ha en sån fin vän som Lars gör mig än i dag tårögd, säger Fredrik, och fortsätter:
– Mina barn hade inte haft en pappa i dag, om det inte hade varit för Lars.

Tio timmar efter att kompisarna skrivits in på sjukhuset vaknade Fredrik. Han hade då tre njurar. Två som sedan länge slutat fungera, och en frisk. Lars vaknade upp med en njure. Efter en tids återhämtning repade sig bägge och ett halvår efter transplantationen är Fredrik i dag piggare än någonsin, och slipper dialys.

För att fira planerar vännerna nu att göra en längre resa tillsammans.
– Men jag får nog passa mig lite, säger Fredrik och skrattar:
– För en tid sedan berättade Lars att han hade ont i ett ben, sen skämtade han och sa ”du, jag behöver nog ett nytt ben, kan jag ta ditt?”.

Av Åsa Passanisi

Denna artikel är publicerad i Aftonbladet

Dagen då Ingela gav sin man en ny njure

Den 16 november 1994. En tidpunkt som etsat sig fast i minnet hos Ingela Fehrman Ekholm. Det var den dagen hon gav sin man en ny njure.

– Jag minns varje sekund. Jag var ruskigt nervös, men jag tvekade aldrig. Det var det här jag ville göra, tänkte jag när jag rullades in för operation.

Ingelas make hade länge varit dålig av sin njursjukdom. Han gick i dialys och hade nästan jämt ont i huvudet. En kväll var de på restaurang och Ingelas man svimmade. Det var då hon bestämde sig. Trots omgivningens protester började hon låta utreda om hon kunde bli donator.

– Vi hade små barn och jag tyckte varje år vi kunde få tillsammans med livskvalitet var viktigt. Jag var nöjd om min njure kunde fungera för honom i 2-3 år. Nu har han haft den i 20 år, säger hon nöjt.

Aldrig ångrat beslutet trots en del svårigheter

Hon har aldrig ångrat sitt beslut. Men operationen var inte lika enkel som hon föreställt sig. Hon hade ont och kände sig bortglömd. Allt fokus var på mottagaren; även hennes eget.

– Min man vaknade upp efter operationen och kände sig som en ny människa. Han kissade minst fem liter och kände det som han hade blivit av med alla slaggprodukter i kroppen, berättar hon.

Sedan var det givetvis en konvalescenstid för honom, men även Ingela var konvalescent. Hon var sjukskriven i två månader men kände av ingreppet i närmare ett halvt år.

– Det var den enda perioden i mitt liv då jag sagt nej till inbjudningar och engagemang, säger hon.

Forskar själv inom ämnet

Ingela är själv läkare, specialiserad på njurmedicin. Den inriktningen hade hon valt tidigt och det var en ren tillfällighet att maken sedan blev njursjuk. I sin forskning har hon kommit att intressera sig för de levande donatorernas villkor. Hon tyckte att de var en bortglömd grupp i vården. Hennes forskning har på flera sätt bidragit till bättre eftervård både fysiskt och psykiskt för levande givare.

Tidigt sammanställde hon uppgifter från donationsregister och kom i en rapport fram till att levande njurdonatorer lever längre än ett motsvarande urval av normalbefolkningen.

– Kanske beror det på att blivande donatorer utreds så noggrant att det bara är riktigt friska individer som kommer i fråga som donatorer, menar hon.

Viktigt att informera och ge stöd till donatorer

Donatorer är friska individer som inte är vana att ligga på sjukhus. Därför kan de uppleva sjukhusvistelsen som extra jobbig. Ofta tar de på sig ansvar för hur mottagaren av organet mår, och känner skuld om allt inte går som väntat.

– Jag fick själv skuldkänslor när min man fick avstötningsreaktioner och infektioner, erkänner hon.

Därför är det viktigt att donatorerna får adekvat information och psykologhjälp i samband med och efter donationen. Den medicinska eftervården är givetvis också väsentlig, och donatorer kontrolleras regelbundet efter donationen.

– Det värsta jag vet är om en levande donator efter donationen säger: ”att det skulle vara så här, har jag aldrig fått veta”, förklarar hon.

Ingelas engagemang både i yrket och som donator ledde till att hon och hennes man tillsammans var ute och föreläste för patienter efter donationen.

– Vi fick enormt gensvar och många föreslog att vi skulle skriva en bok, berättar hon.

Det blev en bok också, ”Morgongåvan”, som gavs ut första gången 1998. Den har senare givits ut i nytryck.

Antalet givare har ökat

Ingela Fehrman Ekholm har arbetat både vid Transplantationscentrum i Göteborg och vid Karolinska i Stockholm.

– Göteborgarna var föregångare på att anpassa doserna av immunhämmande mediciner. I och med att de gav mindre doser fick patienterna färre andra biverkningar, säger hon.

I dag har antalet levande givare ökat. Det blir allt vanligare att vänner donerar organ, men det vanligaste är fortfarande släktingar. Allra vanligast är donation maka till make och förälder till barn. Men det förekommer också anonyma levande donatorer. Flest donatorer är kvinnor. Över hälften av dem som anmält sig som villiga givare blir aldrig givare för att de i tester inte visar sig tillräckligt friska. Donatorns vävnader måste också passa mottagaren.

– Men det nya är så kallade korsvisa donationer. Det innebär att om någon anmält sig som givare men inte passar med tänkt mottagare kan man byta med andra i samma situation, förklarar Ingela.

Ingela Fehrman Ekholm närmar sig nu pensionsåldern men är så fängslad av sitt arbete att hon gärna fortsätter att engagera sig för njursjuka.

– Det kan bli i ny form. Jag funderar på att starta en donatorsförening, avslutar hon.

Källa: Doktorn.com

Tonåring fick ny njure – av idrottsläraren

18-åringen behövde en ny njure. Då kom idrottsläraren till undsättning – och gav bort sin.– Om det hade varit mitt barn hade jag velat att någon gjort detsamma, säger Nadirah Muhammad.

Återkomsten blev storslagen.
Röda mattan hade rullats ut i gympasalen på West Side Academy i Detroit och skolkompisarna kastade konfetti när 18-åriga A’Ja Booth återvände efter att i december ha fått en ny njure. Och hon kom arm i arm med idrottsläraren Nadirah Muhammad, 39, som gav bort sin till tonåringen.
– Jag är välsignad och tacksam, säger Booth enligt nyhetsbyrån AP.

”Behövde inte ens fundera”
Under fyra år var hon tvungen att lämna skolan tidigare tre dagar i veckan för att behandlas med dialys. Tonåringen skrev en bok om sin situation och det var just den som fick Muhammad att vilja donera sin njure, rapporterar AP och hänvisar till The Detroit News.

39-åringen uppger att hon i maj i fjol hörde Booth prata om boken med en annan lärare.
– Efter att jag hade läst hennes historia bestämde jag mig för att donera en av mina njurar. Om det hade varit mitt barn hade jag velat att någon gjort detsamma. Det var inget jag ens behövde fundera på, säger Nadirah Muhammad.

Lyckad transplantation
Det var den 15 december som ett operationsteam på sjukhuset Henry Ford opererade bort Muhammads njure och snabbt tog sig till en operationssal på barnsjukhuset fem kilometer därifrån där Booth befann sig.
– Jag har varit med om många olika kombinationer, men inte elev-lärare. Vi har haft ex-fruar, chefer och deras anställda, säger läkaren Jason Denny till AP.
Transplantationen var lyckad och Booth är nu frisk. I juni tar hon examen och i framtiden vill hon bli sjuksköterska.
– Vi förväntar oss inget annat än storslagna och härliga saker för dig, sa skolans rektor Andrea Ayler till Booth när hon återvände.

Av Sofia Roström Andersson
Källa Aftonbladet

The Great American Kidney Swap

I USA pågår just nu en debatt om väntelistan på organ; och att något borde göras framför allt för alla de som väntar på en njure. Det privata initiativet BiologicTX har utvecklat en programvara för att underlätta denna process med huvudfokus på donatorers och mottagares kompatibilitet med varandra.

Detta då det organ som finns närmast till hands inte nödvändigtvis är kompatibelt med den som bäst behöver det för stunden. Att till exempel en ny njure finns tillgänglig på USAs västkust har tidigare inte hjälpt den person på andra sidan landet som skulle vara en perfekt mottagare då det, liksom många andra ställen i världen, inte finns någon nationell väntelista. Något som BiologicTX’ system i praktiken fungerar som genom sitt matchningsverktyg.

I sommar kommer läkare förhoppningsvis genomföra de sista två transplantationerna i en kedjeeffekt där över 70 personer har fått nya organ med hjälp av verktyget. Bland annat har njurar flugits med passagerarplan tvärs över USA till och från olika sjukhus.

Läs hela artikeln nedan i New York Times.

Sida 8 av 11« Första...678910...Sista »