Det är många undersökningar som ska göras innan en person är godkänd som donator. Man måste vara full frisk, inte ha några sjukdomar eller vara i riskzonen för att bli sjuk, och de båda njurarnas funktion måste förstås vara utan anmärkning.
Detta för att se till att njuren som doneras är i utmärkt skick, men även för att undvika komplikationer som annars kan uppstå hos donatorn. Det ska inte finnas risk för att själv bli sjuk efter en donation. Undersökningarna sköts av en njurspecialist och samordnas av en sjuksköterska på en njurmedicinsk mottagning.
Läkarundersökningen
Läkaren gör en allmän undersökning och kontrollerar allmän hälsa, eventuell medicinering, allergier, tidigare och nuvarande sjukdomar och om det finns ärftliga sjukdomar i släkten. I samband med första läkarbesöket tas även längd, vikt och blodtryck. Kraftig övervikt ökar riskerna väsentligt vid operationstillfället och på längre sikt även njursjukdom genom risken för högt blodtryck och typ-2-diabetes. Vid övervikt är det bra om man tidigt försöker reducera sin vikt.
Blodprover
–
Blodgrupp
En person kan ha blodgrupp A, B, AB eller 0 – vilket kallas för AB0-systemet. Donator och mottagare behöver numera inte ha samma blodgrupp, men i normalfallet ska blodgruppen vara förenlig med mottagarens blodgrupp, se nedan:
Någon med blodgrupp:
– A → kan ge till A, AB
– B → kan ge till B, AB
– AB → kan ge till AB
– 0 → kan ge till A, B, AB och 0
Enligt ovan kan alltså en person med blodgrupp A inte donera till en person med blodgrupp 0, och tidigare krävdes det att blodgrupperna mellan donator och mottagare passade annars skulle den donerade njuren stötas bort. Idag kan man transplantera över blodgrupperna genom att mottagaren genomgår en speciell behandling innan operationen. Om det finns flera tänkbara donatorer är det dock en fördel om blodgrupperna matchar.
Behandlingen som möjliggör donation över blodgruppsbarriären kallas för immunadsorption, vilket liknar dialys, och tar bort de antikroppar som mottagaren har mot den tilltänkte donatorns inkompatibla blodgrupp. Mottagaren läggs in och ges immunadsorption några dagar innan planerad transplantation.
En tid innan den planerade transplantationen får mottagaren också börja med immundämpande behandling.
Vävnadstyp
Varje människa har en specifik vävnadstyp, även kallad HLA-typ. I vissa fall händer det att den som ska få en njure har utvecklat antikroppar mot andra människors vävnadstyper. För att undersöka detta tas ett blodprov som kallas korstest, eller cross match. Prover tas både under utredningen och före planerad transplantation.
Om mottagaren, av olika skäl, har bildat antikroppar som reagerar mot donatorns vävnadstyp så resulterar det i positiva korstest, vilket i allmänhet utgör hinder för transplantation med den då aktuella donatorn. Finns ingen närstående med negativa korstest (dvs inga antikroppar), kan man i vissa fall ge vissa förbehandlingar och förstärkt behandling mot avstötning, men riskerna för avstötning är ändå högre. Vissa typer av positiva korstest (antikroppar hittade) utgör ett absolut hinder för transplantation och kan i dagsläget inte kringgås.
Blodvärden
– Lever- och njurprover
– Salter
– Blodfetter
– Blodceller med mera
Koagulationsprover
– Graderar risken för blodproppar och blödningar
Virusprover
– För att undvika risken för blodsmitta till mottagaren (HIV, hepatit B, hepatit C, syfilis, CMV och EBV)
Urinprover
Urinodling – en urinvägsinfektion kan vara symptomfri, så prover tas alltid i undersökande syfte.
Urinsticka – för att upptäcka blodceller och äggvita i urinen.
Urinelfores – vilket är en mer avancerad metod för att mäta spår av äggvita i urinen.
Njurfunktionsmätning
GFR (Glomerular Filtration Rate) – ett mått på njurfunktionen
Njurarnas uppgift är att rena blodet från gifter och slaggprodukter, och ett mått på hur väl njurarna gör detta får man genom GFR. GFR säger hur effektiv reningen (filtrationen) är i en specifik del av njurarna (glomeruli).
Ett GFR på 100 ml/min anses, grovt räknat, som normalt, vilket förenklat innebär att man kan säga att ett GFR på 20 ml/min motsvarar 20 % njurfunktion. Med stigande ålder sjunker GFR successivt och vid 75 års ålder är det i genomsnitt nere på 50 ml/min.
Njurfunktion är således ett viktigt mått att undersöka inför en donation, och för att accepteras som donator krävs det att man garanterat kan beräknas ha ett GFR > 37 ml/min även när man så småningom blir 80 år gammal.
Blodprover för njurfunktion
Kreatinin, urea och cystatin C – indirekta mått på njurfunktion.
Iohexolclearance
En mer avancerad metod att mäta njurfunktionen på. Iohexol är ett röntgenkontrastmedel och kroppens enda sätt att utsöndra Iohexol är via njurarna. Genom att injicera en känd mängd och sedan mäta halten i blodet vid upprepade tillfällen under ett par timmar kan man skatta GFR.
Glukosbelastning
En undersökning som används för att utesluta huruvida donatorn har tendens att utveckla typ-2-diabetes, vilket skulle kunna skada den kvarvarande njuren efter donation. Först tas ett blodsocker och sedan intas en dryck med standardiserad mängd socker (glukos) och efter två timmar tas ett nytt blodprov.
EKG och arbetsprov
EKG – elektrokardiogram – visar hjärtats elektriska aktivitet
Arbetsprov
Ett cykeltest där motståndet på cykeln (belastningen) gradvis ökas och samtidigt tas EKG, puls och blodtryck med jämna intervall. Totalt tar arbetsprovet ca 45 minuter och resultatet visar allmän kondition och det kan också påvisa eventuell kranskärlssjukdom.
Röntgen
Hjärt-lungröntgen
En vanlig slätröntgen för att se att hjärtat och lungorna har normalt utseende.
CT-angiografi (computed tomography-angiografi)
Detta är samma sak som skiktröntgen eller datortomografi. Undersökningen görs i en kort tunnel där man får hundratals bildskikt (tänk brödskivor) av den del som röntgas. Undersökningen visar dels om man har normal anatomi i buken i stort, men man granskar särskilt njurarnas anatomi och kärlförsörjning. Normalt har man en pulsåder, en ven och en urinledare till vardera njuren, men det är inte ovanligt med avvikelser i antal kärl. Ibland är anatomin sådan att det inte är möjligt att genomföra operationen.
Kompletterande undersökningar
Ibland behövs ytterligare undersökningar så att den tilltänkte donatorn eller mottagaren inte utsätts för onödiga risker. Detta kan till exempel vara undersökningar av urinvägarna, hjärtat, infektionsprover eller om det varit oklarheter i de tidigare undersökningarna.
Ibland konsulteras även psykiatriker för att bedöma om personen är psykiskt stabil nog att utsättas för de påfrestningar som en njurdonation innebär. En kontakt med psykiatriker sker till exempel alltid inför en anonym donation.