Beslutet
Att bestämma sig för att ge en av sina njurar till någon annan behöver man tänka igenom riktigt ordentligt. Glädjen och stoltheten över att kunna donera en njure till en medmänniska måste vägas mot riskerna och mot vad man innerst inne känner. Den här balansen – ”ska jag, ska jag inte” – bör man absolut diskutera igenom ordentligt inom familjen, med nära vänner och självklart också med ansvariga läkare.
För- och nackdelar
Att det över huvud taget är möjligt att flytta ett organ från en individ till en annan – och att det fungerar – är fantastiskt. Lika mänskligt fantastiskt är det att en människa kan skänka en nära medmänniska chansen till ett nytt och friskare liv genom att dela med sig av en av sina friska njurar. Det är säkert något av det största någon människa kan göra för någon annan. Nästan alla, som har donerat en av sina njurar till en närstående, säger också att de skulle göra det igen om det skulle vara möjligt.
Det går att bra att leva ett helt normalt liv med en frisk njure. Den kvarvarande njuren ökar automatiskt sin kapacitet, vilket ger mer än tillräcklig njurfunktion för ett gott liv. Två njurar tillsammans har nämligen naturligt en betydande överkapacitet. Så istället för att lämnas med 50 % efter en njurdonation ökar den nu ensamma njuren sin kapacitet till ca 75 %.
Njurdonatorer lever i genomsnitt längre och med samma eller bättre livskvalitet än de med bägge sina njurar kvar. Det beror förstås i första hand på att alla levande njurdonatorer är grundligt undersökta och friskare än genomsnittet, samt går på regelbundna kontroller efter sin donation, där eventuella sjukdomar kan upptäckas och behandlas tidigare.
Det finns alltså goda skäl för att bli njurdonator. Men det finns också många goda skäl till eftertanke och tvekan.
En operation kan aldrig vara helt riskfri. Att opereras innebär alltid vistelse på sjukhus och flera veckors sjukskrivning. Viss smärta och en stor trötthet efter operationen måste alla räkna med. Varför utsätta sig för en operation när den inte behövs för den egna hälsans skull är en berättigad fråga. Alla dessa och många därtill är mycket förståeliga och absolut inget att skämmas eller känna skuld för. Att människor har rätten att bestämma över sin egen kropp och sina egna njurar. Vill man inte donera en njure så vill man inte. Törs man inte, så törs man inte. Det måste alla ha full respekt och förståelse för.
Nödvändig bortovaro från arbete och sjukskrivning på grund av sjukhusvistelse och tid för rehabilitering är också en nackdel.
Risker
Riskerna vid njurdonation är små. I Sverige har ingen av de över 3 000 donatorerna avlidit i samband med operationen. Dödsfall finns dock rapporterat i internationell facklitteratur och man har skattat risken för död i samband med njurdonation till att vara 0,03 %, vilket motsvarar 3 dödsfall per 10 000 operationer.
Kort sikt
Ingen operation är riskfri och i korthet är allvarliga komplikationer som kan inträffa vid alla kirurgi: blödning, infektion eller blodpropp. Andra problem som kan uppstå är exempelvis sårinfektion, förstoppning, lunginflammation, ärrbråck och besvär med känselbortfall eller smärta från ärret.
Lång sikt
När man donerat sin ena njure har man bara halva sin njurfunktion kvar. Kroppen kompenserar förlusten genom att öka blodflödet till den kvarvarande njuren. Vid undersökningar av njurdonatorer har man visat att funktionen hämtar sig till cirka 75 %. Är man äldre vid donationstillfället är återhämtningen mindre uttalad, men oavsett detta medför en halvering av normal njurfunktion inga besvär eller sjuklighet.
När man donerar en njure förlorar man en del av sin reservkapacitet och skulle man exempelvis drabbas av cancer eller skada vid en trafikolycka i den kvarvarande njuren är situationen givetvis sämre än om man hade kvar sin andra njure. Drabbas man däremot av annan njursjukdom gör det sällan i praktiken så stor skillnad om man har en eller två njurar eftersom bägge njurarna skulle ha påverkats ungefär lika.
Psykologiska konsekvenser
Att någon närstående är i behov av en njurtransplantation och att som potentiell donator ställas inför frågan om njurdonation är en stressande situation.
Donatorsutredningen i sig kan vara påfrestande och man kan uppleva att den tar lång tid. Det kan finnas oro för att prover och undersökningar ska visa att man inte är frisk nog att bli donator eller att man har någon sjukdom.
Det finns ingen hundraprocentig garanti för att den transplanterade njuren fungerar hos mottagaren. De genomsnittliga resultaten för de som får njure från avliden donator är bra, men ännu bättre för de som får från levande givare. Om njuren inte fungerar så bra eller inte alls kan det leda till skuldkänslor och depression både hos givare och hos mottagare. Det är aldrig den levande donatorns fel att njuren inte fungerar.
Även när allt fungerar bra efter operationen kan ibland donatorn känna sig nedstämd eller deprimerad. Det kan bero på att den psykiska anspänningen man haft under utredningen och inför operationen släpper när allt är över.
Praktiskt inför donationen
Hur man praktiskt kommer påverkas och vad man bör förbereda: Vara fysiskt aktiv, rökfri, alkoholfri och både äta och sova bra = speciellt bra förberedelser för en operation.
Dag för operation bestäms utifrån när det passar dig bäst och när det är möjligt för kliniken. Tiden för op påverkas också av mottagarens kvarvarande funktion (inte för bra och inte för dålig).
Räkna med att vara på sjukhuset i ungefär en vecka innan du kommer hem.