Njuren ”kickade igång direkt”
Min systerdotter Monica var bara 19 år när hon drabbades av sjukdomen ”Goodpastures syndrom”. En autoimmun inflammationssjukdom som kan drabba njurarna. På bara några dagar blev pigga och glada Monica allvarligt sjuk. Den våren tillbringade hon på sjukhuset i Lund. Som hon kämpade!
När sommaren kom så stod det klart att Monica fick börja med dialys eftersom hennes njurar slagits ut av sjukdomen. Jag bestämde mig redan då för att om det behövdes så skulle jag ge henne en av mina njurar.
Den gången fick Monica en njure av sin pappa.
Allt fungerade fint fram till augusti 2012. Då kom beskedet att njuren ”börjat svikta”
I mars 2013 fick Monica börja i dialys och jag började utredas som tänkbar donator. Att jag, nyligen fyllda 60 år, skulle vara lämplig att donera en njure till min systerdotter, kändes stort.
Många undersökningar och mycket oro blev det, men i december 2013 kom beskedet att jag var godkänd som donator!
Tyvärr så hade Monicas värden blivit sämre under hösten och operationen sköts upp i väntan på att värdena blev något bättre.
I mars 2014 bar det av till Malmö allmänna sjukhus (MAS). Vi checkade in, fick dela rum och möttes av en fantastisk personal.
Nästa morgon blev det många kramar och 07,33 åkte jag ner till operation. Dags att sova! En stund senare var det Monicas tur att bli hämtad och körd till operation. Det hade varit en ”pirrig” morgon för oss båda.
Vid 17-tiden hämtas jag upp till avdelningen av en sköterska som säger att hon vill visa mig något först. Hon kör in mig till det rum där Monica ligger. Hon viskar att njuren ”kickade igång direkt”. Vilken fantastisk känsla! Monica och jag tittar på varandra och tårarna rinner.
Allt har gått bra!
Efter en vecka som vi tillbringade tillsammans fick jag åka hem. Med diplom och många kramar från den duktiga och omtänksamma personalen. Monica kom några dagar senare. Jag tror att vi tillfrisknade fort eftersom vi delade rum och ”peppade” varandra och skrattade mycket tillsammans.
Jag är så glad och tacksam över att jag fick hjälpa Monica och skulle inte tveka en sekund att göra samma sak igen. För mig som var frisk var det en ganska liten insats, men en stor gåva till Monica som var sjuk.
Nu har vi firat 5-årsjubileum och vi mår båda bra.
/Rose-Marie